«

»

Sep 04

S måste bestämma sig

cookie_with_bite

Debatten om att begränsa vinsterna i välfärden verkar ha havererat redan innan förslaget ens har blivit offentligt. Alliansen säger nej. Sverigedemokraterna säger nej. Till och med regeringens bff Vänsterpartiet säger nej – men av helt andra skäl. Och det är ärligt talat inte ens helt enkelt att hitta någon företrädare för regeringen som ser riktigt munter ut över förslaget att begränsa vinsterna till 8% i välfärdsföretagen.

Men så har ju också debatten börjat i helt fel ände. För när det gäller privata företag i välfärden finns det egentligen bara två rimliga vägar att välja mellan.

Antingen är man mot dem och så nöjer man sig med det. Utbildning, vård och omsorg återförs till det offentliga och så fokuserar alla på att göra den offentliga välfärden så bra som möjligt.

Eller så väljer man att säga ja till privata utförare och sätter i stället upp tydliga kvalitetskrav på verksamheten – som sedan både offentliga och privata utförare måste följa. Och så blir vinsten vad vinsten blir.

För Moderaterna är valet enkelt. För Vänsterpartiet också. Vi väljer i praktiken varsin väg. Socialdemokratin däremot försöker hitta en omöjlig medelväg genom att säga ja till privata välfärdsföretag, men samtidigt begränsa deras vinster genom krystad lagstiftning. De försöker både äta kakan och ha den kvar. En omöjlig uppgift.

Det som jag tycker är huvudproblemet med ett förslag om vinstbegränsning är att ”övervinster” egentligen bara kan uppstå på två olika sätt: antingen för att man gör ett sämre jobb än vad beställaren hade kunnat förvänta sig, eller för att man gör ett bättre jobb.

Den som gör ett sämre jobb än förväntat ska självklart straffas genom att pengarna stryps. Men gör man ett bättre jobb – ja, då är det offentligas roll att se, lära och kopiera. Inte bli arg för att någon kan förvalta pengarna bättre än kommunen eller staten. För är det något som verkligen är ett slöseri med skattepengar så är det väl när offentliga verksamheter drivs så ineffektivt att någon annan både kan göra stora vinster och bibehålla kvaliteten – för samma pengar. Men om det offentliga däremot lyckas kopiera de goda idéerna och spara skattepengar – då sänks också ersättningen till de privata och vinsterna normaliseras.

Det som socialdemokratin borde göra (om de nu verkligen vill hitta en framkomlig väg och inte bara vill plocka billiga politiska poäng) är självklart inte att kroka arm med Vänsterpartiet – ett parti som borde hållas borta från politiskt inflytande i största allmänhet. I stället borde de försöka hitta en väg för att tillsammans med Alliansen skapa ett tydligare regelverk för vad skattebetalarna kan förvänta sig av de privata utförare som får betalt för att utföra ett arbete.

Men då krävs såklart också lite verklig samarbetsvilja från Alliansen. Det ansvaret hoppas jag att vi är beredda att ta, nu när Ilmar Reepalus förslag har havererat redan i torrdockan.

Kommentera inlägget

%d bloggare gillar detta: