«

»

Okt 31

Halmstads dolda guld

landfill-miningI Sverige finns tusentals gamla deponier – soptippar – från den tid då vi helt enkelt bara grävde ner allt som vi inte längre behövde. De flesta är sedan länge nedlagda och täckta med ett tjockt lager av material som ska förhindra läckage av gifter och gaser.

Idag ser verkligheten annorlunda ut. Deponiernas tid är snart förbi. Sedan 15 år tillbaka är det förbjudet att gräva ner brännbart eller organiskt avfall. Samtidigt infördes en skatt på sådant avfall som fortfarande grävs ner – vilket har skapat ekonomiska förutsättningar för framväxten av nya återvinningsverksamheter. Utvecklingen på deponiområdet sker extremt snabbt och deponier som bara för några år sedan ansågs vara på väg att bli fulla har plötsligt fått sin livslängd förlängd med flera decennier.

Samtidigt som allt mindre avfall deponeras har återvinningsbranschen börjat snegla på de dolda skatter som ligger begravda i gamla deponier. Jag träffade för några månader sedan Stena Metalls projektledare, som bedömer att det finns metaller till ett värde av 50-75 miljarder begravda i bara de svenska deponierna. I praktiken handlar det om flera års förbrukning av metaller som skulle kunna återvinnas.

Stena äger två av de gamla deponier som innehåller dessa skatter och en av dem ligger i Halmstad ute på Kistinge-området. Genom att tömma denna deponi på värdefulla metaller uppskattar Stena att uppemot 50% av deponins volym skulle kunna frigöras. Med dagens takt på deponering skulle det till exempel kunna innebära att den nya planerade deponin på Kistinge skulle kunna skjutas på framtiden mycket länge. Om dagens utveckling fortsätter så undrar jag – utan detaljkunskap – om den ens överhuvudtaget någonsin skulle behöva tas i bruk.

Det finns emellertid fortfarande stora hinder för att deponiåtervinning ska kunna bli verklighet. Dels rent tekniskt. Dagens utrustning är anpassad för att utvinna metaller ur ”nytt” avfall. För att kunna göra samma sak med avfall som har legat begravt under mark i 40 år krävs en hel del kostsam forskning och utveckling. Det kan också uppstå stora miljöproblem när man börjar rota i farligt avfall som i decennier har legat begravt under tjocka jordlager.
Men det finns också skattehinder. Det avfall som grävdes ner på 80-talet behövde inte betala skatt. Men om det grävs upp igen, töms på det värdefulla och sedan läggs tillbaka i marken så uppstår plötsligt den lustiga effekten att skatten måste betalas. Och då blir affären självklart betydligt svårare att räkna hem.

Det har under några år pågått ett omfattande lobbyingarbete för att få tillstånd en ändring av skattereglerna så att återvinning ur deponier ska slippa straffas av skatt – i vissa fall dessutom dubbel – men det har visat sig vara svårt att få gehör. Politiskt har gensvaret visserligen varit stort, men hos myndigheterna lite svalare.

Naturvårdsverket och Skatteverket har fått i uppdrag att titta på frågan och i dagarna kom deras slutrapport. Tyvärr innehöll den inte så många goda nyheter för den som hade hoppats på stöttning från staten. Någon generell skattebefrielse kan det inte bli tal om, inte minst på grund av nuvarande EU-regler om stöd till enskilda företag.

Jag tycker att det är olyckligt. Genom historien har vi misshandlat vår natur och slösat bort enorma mängder naturresurser. Nu står vi inför en verklig möjlighet att reparera en del av detta. Då borde inte stelbenta skatteregler få stå i vägen.

1 ping

  1. Trevlig sommar » Jonas Bergman

    […] 4. Halmstads dolda guld […]

Kommentera inlägget

%d bloggare gillar detta: