«

»

Okt 04

Anförande i fullmäktige, 29/9

KF_ÅVCDen 29 september var det dags att besluta om ny Renhållningstaxa i kommunfullmäktige. I den nya taxan föreslogs (och beslutades) att införa en begränsning av antalet fria passager på Återvinningscentralerna. Detta var mitt förberedda anförande. På plats i talarstolen frångick jag manus på några få ställen, men inte på någon avgörande punkt. Hela anförandet går att se här.

Ordförande, ledamöter, åhörare.
För tre veckor sedan inträffade något besynnerligt i mitt politiska liv. Jag vaknade en morgon och märkte att alla plötsligt ville prata om sopor och återvinningscentraler. Ni hör ju själva hur underbart det låter, men till en början tyckte jag ändå att det var en smula besvärligt. Det var ibland lite irriterad stämning.

Men jag tog mig tid att prata. Att svara på frågor och förklara. Och jag märkte att det där besvärliga faktiskt gick att vända till något positivt. För det gick upp för mig att mycket av den irritation som jag mötte faktiskt bottnade i att människor bryr sig om miljön. Att de vill göra något bra och blir förvirrade när de tycker sig få dubbla signaler.

Och jag lärde mig också att det finns många missförstånd om avfall och återvinning. Missförstånd som tyvärr beror på att politiker under årtionden – i all välmening – har skapat olika system för återvinning som är nästintill omöjliga att överblicka och förstå för gemene man.
Och mitt i allt detta befinner sig Halmstads kommun och HEM. Som enligt lag har monopol på att samla in hushållens avfall. Och som finansierar detta genom avgifter som varje hushåll i kommunen är skyldigt att betala. Men som också – på en konkurrensutsatt marknad – erbjuder samma tjänster till företag som är verksamma i kommunen.
Och det är också så hela verksamheten vid Halmstads fem återvinningscentraler finansieras. Genom fasta avgifter från hushåll och rörliga avgifter från företag. Och där det tyvärr visar sig att samtidigt som hushållen är hundraprocentiga i sin betalningsvilja så är det mer än 60% av företagen som slinker in utan att betala en enda krona för tjänsten från HEM.

Och som grädde på moset så får vi också besök av invånare i grannkommuner som lånar våra ÅVC:er.

Som ni alla vet så bygger en hållbar verksamhet på att kostnaderna inte är högre än intäkterna. Precis så enkelt är det och precis så svårt är det.
Ni känner säkert till vad HEM har gjort under åren för att hantera detta. Många av er har på olika sätt också varit med och beslutat om något av det. Det har lagts ner återvinningscentraler i Särdal och i Karlstorp. Öppettiderna på vintern har försämrats ganska drastiskt. Personalstyrkan har bantats genom ett omfattande effektiviseringsprogram. Och intäkterna har samtidigt ökats genom höjda avgifter för hushållen.

Det där kan ni. Men en sak vet jag inte om ni alla känner till – återvinning kostar. Det kostar massor. Varje ton avfall som jag och ni härinne och ni därute lämnar på våra ÅVC:er kostar i snitt 1000 kronor att ta hand om. Och det är bra! För så ser det inte ut överallt i världen. Inte på långa vägar.
För vet ni – det vi lämnar, det tar HEM och våra leverantörer hand om på allra bästa sätt.

  • Gräs och grenar blir till ny jord.
  • Skrotet blir nya metallprodukter.
  • Det brännbara blir klimatsmart fjärrvärme och el.
  • Det giftiga tryckimpregnerade virket tas om hand och eldas i särskilda pannor som både ger värme och destruerar gifterna på samma gång.

Men oavsett hur bra allt detta är så måste plus och minus fortfarande gå ihop.
Och nu vill vi inte stänga fler återvinningscentraler. Eller försämra öppettiderna ytterligare – snarare tvärtom, vi vill ha öppet mer. Och vi vill inte höja avgifterna mer. Inte efter att ha höjt avgifterna med 35% på fem år.

Samtidigt finns det alltså kundgrupper som inte betalar för sig. Och det är faktiskt inte rimligt.

  • Det är inte rimligt att den servicepersonal som hushållen har betalat för ska användas för att agera polis på ÅVC:erna och jaga företagare och falkenbergare.
  • Det är inte rimligt att hushållens avgifter används för att snedvrida konkurrensen mellan de företag som betalar för sig och de som inte gör det.
  • Och det är definitivt inte rimligt att det kommunala monopolet används för att konkurrera ut de privata företag som faktiskt lever på att ta betalt för att ta hand om företagens avfall.

Och systemet med passerkort är en rimlig lösning på detta. Genom en relativt enkel utbyggnad av det nuvarande systemet med bommar så får alla besökare logga in. Företagen betalar med en rörlig avgift och hushållen betalar med en av de fria passager som de har betalat för i förväg. Och i den mån som enskilda företag även i fortsättningen vill försöka passera utan att betala så finns det åtminstone en övre gräns för hur många gånger de kan göra detta.

Det finns emellertid en berättigad oro – både här inne och ute i samhället – för att de nya reglerna ska leda till att mer skräp hamnar i naturen. Jag förstår den oron. Och jag vill verkligen stilla de farhågorna. Vi vet ganska väl vad som har hänt i andra kommuner som har infört liknande system. Det finns inget som tyder på att avfallet hamnar någon annanstans.
Det som däremot kommer att märkas är att det kommer att bli lite mindre trängsel, framförallt på ÅVC Flygstaden och Villmanstrand. Dels för att vi vet att besöken minskar i antal och dels för att vi med största sannolikhet genom den här förändringen kommer att ha möjlighet att förbättra öppettiderna igen.

Men det finns också en annan aspekt av detta – som tyvärr har kommit lite i skymundan av diskussionen om antalet fria passager.
Och det är att det faktiskt finns en poäng med att alla som bor i Halmstad får veta att det finns en direkt koppling mellan mängden avfall och hur mycket pengar som krävs för att ta hand om det. Att sopor inte ”försvinner”.
Tänk om alla i Halmstad istället kunde få förståelse för vad det är som driver kostnaderna i systemet.

  • Vi är till exempel dåliga i Halmstad på att återvinna förpackningar. Alltför mycket hamnar i soptunnan i stället.
  • Vi är dåliga på att återanvända. Mycket som är fullt användbart hamnar på ÅVC:erna i stället för att putsas upp och säljas vidare.
  • Och vi är definitivt dåliga på att förebygga själva uppkomsten av avfall. Faktum är att vi tillhör de kommuner som producerar mest avfall per invånare.

Men det behöver inte vara så. Det är ingen naturlag.
För på samma sätt som alla Halmstadbor har möjlighet att skapa avfall så har vi också möjlighet att inte göra det.

  • Och när gräset får stanna kvar som gödning i gräsmattan
  • och förpackningarna hamnar där de ska
  • och de avlagda kläderna och möblerna säljs på second hand i stället
  • och då någon entreprenör i Halmstad följer exemplet från Tyskland och öppnar butiker som endast säljer varor utan förpackningar – ja då kommer det också märkas.

För nästan alltid när vi lyfter avfallet uppåt i avfallshierarkin – till materialåtervinning, till återanvändning, eller till inget avfall alls – så minskar kostnaderna. Och långt viktigare – så minskar belastningen på miljön och våra naturresurser.

Dagens beslut kommer inte att förändra mentaliteten i Halmstad genom ett trollslag. Så mycket begriper jag också. Men det skapar åtminstone en väldigt god grund att bygga ett samtal på. Och jag hoppas att HEM de kommande åren kommer att starta många sådana samtal.

Herr ordförande.
En genomsnittlig svensk besöker sin återvinningscentral 4 gånger om året. En Halmstadbo 10 gånger. Vi är lite annorlunda på det sättet – på gott och ont.
När det gäller antalet fria passager på ÅVC:erna så varierar det i landet mellan 4 och 15. Vilken som är den bäst avvägda nivån just i Halmstad är ingen exakt vetenskap. Efter beslutet i styrelsen om 12 fria passager har också frågan om antalet tillåtna besök diskuterats internt i partierna och självklart också i dialog med medborgarna.

Jag kan ikväll konstatera att det glädjande nog finns en bred politisk uppslutning bakom förslagets grundläggande principer – inklusive förslaget att i år inte höja den fasta avgiften överhuvudtaget. Men det finns också en bred samsyn i fullmäktige om att 12 besök är för lite med hänsyn till Halmstads utgångsläge. Och med stöd i detta så yrkar jag bifall till kommunstyrelsens förslag, med tillägget att beslutspunkt tre i stället ska lyda enligt följande:

”Kommunfullmäktige beslutar att hushållen äger rätt till 15 fria besök per år vid återvinningscentralerna”

Tack för ordet!

Kommentera inlägget

%d bloggare gillar detta: