Aug 29

När Nånannanismen kom till byn

Stranden

På stora vägen genom Haverdal hänger en liten skylt på sniskan. ”Stranden” står det. Den som följer skyltens (tänkta) riktning tjänar något hundratal meters gångväg på väg till stranden och får samtidigt en härlig naturupplevelse på köpet. Stigen till stranden mynnar ut bakom Margits kiosk – den naturliga samlingsplatsen för generationer av sommarbarn i Haverdal.

Skylten har sett ut så där ett tag nu. Åtminstone hela sommaren. Jag brukar tänka att ”nån borde fixa det där” när jag cyklar förbi. Vi har ju vårt rykte att tänka på. Vi är trots allt en turistort. Det är tack vare turisterna som Monica kan öppna sin kiosk varje sommar och ge jobb till ortens barn. Det är tack vare turisterna som Magnus på Hemköp kan utöka öppettiderna på sommaren och hålla igång sin butik året runt. Och det är definitivt tack vare turisterna som vi kan ha en pizzeria, en camping och en strand som kommunen bryr sig om att städa. Vi har alltså all anledning att vara måna om vårt rykte som turistort.

Så varför hänger skylten fortfarande på sniskan? Varför har inte ”nån” fixat den redan? Och vem är denna ”nån”? Troligen kommunen. Men de har kanske inte sett att skylten har tappat gnistan. Kanske måste en annan nån ta på sig uppgiften att ringa till nån på kommunen och berätta att skylten pekar fel. För i dess nuvarande förlängning ligger inte Margits kiosk. Eller Haverdalsstrand. Snarare Miami Beach.

Det slår mig när jag cyklar hem genom Haverdal att trädgårdarna är fulla av män som bygger saker. (Okej, säkert en och annan kvinna också, but let´s be honest …). Det är de mest fantastiska konstruktioner som växer fram. Vissa nöjer sig kanske med en altan i vinkel, medan andra bygger hela Attefalls-hus på egen hand. Att laga en skylt på sniskan hade varit en barnlek för vem som helst av dessa vardagssnickare. Kanske till och med för mig.

Så varför gör vi inte det, då? Varför tar vi inte våra skruvdragare och stegar och lägger ett par minuter på att fixa till den där irriterande skylten?
Jo, för att vi helt enkelt räknar med att nån annan ska göra det. För det är ju så vi gör i Sverige. Vi har ordnat det så fint att det alltid finns nån annan som tar hand om våra gemensamma intressen. Varje år upptäcker vi dessutom nya saker som kan bakas in i systemet där någon får ansvar för att göra sådant som vi alltid har skött själva. Men när denna någon inte levererar – ja, då blir det helt enkelt inte gjort.
Det är då som en skylt som visar turister till stranden förblir hängande på sniskan.

Det finns ett ord för detta. Nånannanismen. Och en vacker dag kommer den att bli det här landets förbannelse.

—-

Fotnot: Ordet Nånannanism nämns första gången i skrift 1998 och uppmärksammades i Svenska språknämndens nyordslista 2004. Där förekom även orden rutavdrag, curlingförälder och förkortningen HBT. Alla fortfarande lika aktuella som Nånannanismen. (Källa: Wikipeida.se, sprakochfolkminnen.se)

Kommentera inlägget

%d bloggare gillar detta: