Jan 15

Den som är ensam är alltid bäst

personal

Du kommer kanske ihåg när socialdemokraten Pär Nuder för 10 år sedan kallade 40-talisterna för köttberget? De där som stod i vägen för alla karriärhungriga 60-talister som frustande stod och stampade i kulisserna. Ja, nu är de till slut borta. Åtminstone i huvudsak. Det finns ett litet gäng kvar. Plus en massa 50-talister – som om 40-talisterna inte vore nog. Men sedan, då? När de är borta. Är det äntligen vår tur då?

Nja, plötsligt visar det sig att vi faktiskt saknar vårt köttberg. Även om de fortfarande utgör en stor del av arbetskraften så försvinner de i rasande takt och måste ersättas. För behoven försvinner inte. Inte på långa vägar. Fram till 2035 kommer endast 20% av befolkningsökningen i Halmstad att utgöras av människor i arbetsför ålder. Resten är unga eller gamla. Den absolut snabbast växande gruppen är 85+.

Och redan 2025 kommer närmare 50% av alla som 2011 var anställda i kommunen att vara borta. För Halmstads del innebär det att närmare 3500 anställda måste ersättas. Samtidigt ser vi hur det är allt svårare att rekrytera personal inom flera stora yrkesgrupper, inte minst de som kräver akademisk examen, som förskolelärare eller specialpedagoger.

Under torsdagen deltog jag i en utbildning som alla förtroendevalda erbjuds i Halmstad. Vi fick då chansen att fundera på hur vi bäst löser det problemet. Eller snarare – hur gör vi Halmstads kommun till en tillräckligt attraktiv arbetsgivare för att kunna fylla vårt rekryteringsbehov.

Det fanns självklart många svar på den frågan. Eftersom kursdeltagarna dessutom representerade alla partier i fullmäktige så var svaren vitt skilda. Jag hade mitt svar ganska klart för mig, eller åtminstone en idé om vad jag tror att en stor del av framtidens högutbildade personal inom skola, vård och omsorg letar efter.
Valfrihet!
Förutsägbart, javisst, men det är ju det som är det fina med att ha en ideologi. (Och jag kan hinta om att förslagen från andra sidan skranket var minst lika förutsägbara).

Min tes går i korta drag ut på att om vi ska locka framtidens arbetskraft till Halmstad så räcker det inte att vara den bästa arbetsplatsen. Vi måste också ha den bästa arbetsmarknaden.

För om vi ska kunna locka de bästa att jobba hos oss, då behöver vi också kunna erbjuda en arbetsmarknad med alternativ. För mig är detta självklart. Ibland tröttnar man på sitt jobb. Oftare nu än förr, dessutom. Man vill helt enkelt veta att det finns andra möjligheter när man väl har gjort slag i saken och flyttat sitt pick och pack.

Därför tror jag att en av de viktigaste åtgärderna för att göra Halmstads kommuns till en attraktiv arbetsgivare är att på politisk väg skapa förutsättningar för valfrihet inom alla områden i välfärden. Det ska inte bara finnas en enda arbetsgivare i välfärden. Eller för att använda en populär term, Halmstad ska vara ett välfärdskluster. Där idéer och arbetsplatser växer och utvecklas i konkurrens. Där arbetsgivarna, inklusive kommunen, måste kämpa för att locka den bästa personalen. Där arbetsmarknaden är vital och intressant.
Det betyder däremot inte att alla goda idéer från mina kurskamrater inte kommer till användning. Tvärtom! För när vi måste konkurrera om personalen så måste vi också bli bäst. På riktigt.

Att vara bäst i en värld där man är ensam är nämligen inte svårt. Men det behöver inte betyda att man är bra.

Rätt eller fel? Kommentera gärna.

Kommentera inlägget

%d bloggare gillar detta: