Dec 28

Dags att pausa Alliansen

PausaAlliansenOrdningen återställd

Med Decemberöverenskommelsen är en viktig ordning återställd i svensk politik: är du statsminister så lägger du en budget som går igenom i riksdagen. Och framförallt är ordningen återställd på en mycket viktig punkt: lagd budget ligger. Den principen har vi tidigare haft stor nytta av i Sverige och en stor majoritet i riksdagen är nu åter överens om att inte ägna sig åt sådant budgettrixande som Socialdemokraterna introducerade och Sverigedemokraterna under en kort period i höstas gjorde till sitt paradnummer.
För Sverige betyder det att vi under några år kommer att få leva med vänsterbudgetar, men min personliga uppfattning är att den skadan ändå blir mindre än om vi under fyra år skulle ha behövt leva med politiskt kaos var sjätte månad.

Ingen vann valet

Med lite perspektiv på valresultatet så är det ganska uppenbart att det egentligen inte var någon som vann valet i september. Sverigedemokraterna vann visserligen nya väljare, men de vann definitivt inte valet – även om det ibland kan låta så i deras argumentation. Vänsterblocket å andra sidan fick mer eller mindre samma valresultat som fyra år tidigare – och deras ”enda” vinst består i att de blev större än Alliansen och därmed fick möjlighet att bilda regering.
Så vad hände då egentligen på valdagen? Jo, Alliansen förlorade.

Alliansens framgångssaga

Alliansen bildades våren 2004 som ett sätt att erbjuda ett realistiskt borgerligt alternativ till Socialdemokraterna. I god tid före valet tillsattes ett antal gemensamma arbetsgrupper som utformade Alliansens erbjudande till väljarna och som ett resultat av detta kunde riksdagen efter valsegern 2006 i rasande tempo beta av i stort sett varje givet vallöfte och förändra svensk politik i avgörande delar. Resultatet blev kanske inte alltid så radikalt som en del moderater hade önskat, men innebar ändå en tydlig kursändring mot större individuell frihet, färre statliga monopol och ett lägre skattetryck. Allianssamarbetet var på alla sätt en framgång.

Skillnaden mot dagens regering är alltså monumental. I jämförelse med Alliansens genomarbetade reformförslag på alla politikområden, så verkar den sittande regeringen snarare ha kladdat ner några gemensamma stödpunkter på svårtydda Postit-lappar vars kryptiska innehåll till och med debatteras öppet i media mellan olika ministrar.

Hur kunde vi förlora?

Så hur kunde vi då förlora valet? Ja, Sverigedemokraternas roll går självklart inte att förringa, men den diskussionen tänkte jag lämna därhän just denna gång. I stället skulle jag vilja peka på en av de negativa effekterna av Allianssamarbetet, nämligen den att en del av vår själ gick förlorad i 10 år av borgerliga kompromisser. Inte minst i valstugan blev detta ibland plågsamt tydligt.
”-Varför ska vi rösta just på Moderaterna?”.
”-Eh, jo, för att … för att … vi vill satsa mer på försvaret. Eller vänta lite – det var kanske Folkpartiet. Eller var det kanske hela Alliansen? Vi är väl i alla fall ännu mer för valfrihet än Folkpartiet. Tror jag.”

Vi gick visserligen till val som fyra borgerliga partier, men vi gick också till val som Alliansen. Gränserna blev otydliga och efter 8 år i regeringsställning så var det helt enkelt i det närmaste omöjligt att förklara vad som var moderat politik i det erbjudande vi gick till val på. Och när ett parti förlorar sin politik – sin själ – så förlorar det till slut också sina väljare.

Vi behöver pausa Alliansen

När friden i svensk politik nu är återställd så är det därför också dags för Alliansen att ta en välbehövlig paus. Inte permanent, för jag tror stenhårt på idén om att gå till val med ett förberett och realistiskt borgerligt alternativ. Men jag tror att vi nu – alla fyra – behöver ett par år på oss att återskapa vår politiska identitet. Vi behöver kunna driva moderat politik utan att snegla ängsligt på våra samarbetspartners. Vi behöver kunna profilera oss i riksdagen och i media – med det tydliga budskapet till väljarna (och medlemmarna) att vi har en egen moderat agenda.
Och vi behöver framförallt avsätta tid åt att fundera på vad vi vill ta med oss in i ”Allians 2018” – för att sedan återigen samla ihop oss sommaren 2017 och med nya fräscha idéer formulera de reformer som med all säkerhet kommer att vara nödvändiga efter fyra år med Löfven vid rodret och Sjöstedt vid sjökortet.

Det skulle vara bra för Moderaterna, det skulle vara bra för Alliansen och det skulle inte minst vara bra för Sverige.

Kommentera inlägget

%d bloggare gillar detta: