Nov 14

Miljöexportören Halmstad

Bild från sopor.nu

Avfallstrappan (från sopor.nu)

Hur är det egentligen med importen av sopor till Halmstad? Varför görs det? Vem tjänar på det? Och finns det inga bättre alternativ?

Varför eldar vi sopor?

Först en kort bakgrund till varför vi ens behöver prata om att importera sopor till Halmstad.
Sopor eldas för att skapa fjärrvärme. Genom att värma upp vatten på ett enda ställe kan man använda den bästa och mest effektiva tekniken för att både producera el och värma upp våra bostäder. Vattnet pumpas i isolerade rör under Halmstads gator och varje hus tar vad de behöver innan det nedkylda vattnet pumpas tillbaka till fjärrvärmepannan.

Fjärrvärmen har under åren haft avgörande betydelse för att minska de svenska klimatutsläppen. Sedan fjärrvärmen på allvar började byggas ut på 80-talet har den på egen hand minskat de svenska koldioxidutsläppen med i runda slängar 20%, främst genom att ersätta små lokala oljepannor i städerna.

Soporna räcker inte

Problemet med den svenska fjärrvärmen är att våra egna sopor inte längre räcker för att hålla igång alla fjärrvärmepannor i Sverige. Fler och fler kommuner har byggt ut sina fjärrvärmenät, samtidigt som vi aktivt arbetar med att minska mängden avfall. Till exempel samlar de flesta kommuner idag in matavfall separat, vilket minskar mängden avfall som kan brännas. Matavfallet blir i stället biogas och det som blir kvar används till exempel för jordförbättring och kommer till bättre användning på det sättet.

Därför behöver vi rent krasst hitta bränsle på andra ställen och det är där de irländska soporna kommer in i bilden. På Irland har de nämligen helt motsatt problem: de har ingenstans att göra av sina sopor.

Avfallstrappan styr

Bilden ovan visar det som kallas för avfallstrappan. Väldigt förenklat så har EU enats om en trappa där varje steg uppåt är bättre för miljön än det föregående. Varje land har ett ansvar för att röra sig uppåt i denna trappa. Det översta steget går ut på att helt undvika att avfall uppstår. Det kan till exempel handla om att inte köpa mer mat än vad vi kan äta upp. På sikt är det där vi vill hamna.
Längst ner i trappan finns det sämsta valet – att gräva ner soporna i marken eller lägga dem på hög. Inte minst för att sopor läcker metangas som är en betydligt farligare växthusgas än koldioxid.

Fjärrvärme kallas för energiåtervinning i trappmodellen och ligger mellan dessa båda ytterligheter. Bränna är alltså bättre för miljön än att gräva ner, men sämre än att minska mängden sopor.

Alla rör sig i trappan

Sveriges stora satsningar på fjärrvärme är unik i Europa. På till exempel de brittiska öarna gräver man fortfarande ner merparten av sina sopor. Men eftersom EU sätter press på dem att klättra uppåt i avfallstrappan så måste de agera. Och då fjärrvärmenät är en mycket kostsam och tidskrävande investering är det en billigare och snabbare lösning för dem att köpa förbränningen i utlandet, till exempel i Sverige.

Alltså: både Sverige och Irland rör sig uppåt i avfallstrappan när vi minskar vårt eget avfall och samtidigt bränner deras. Och eftersom miljöproblemen är globala, så är detta en lösning som gynnar miljön som helhet.

Varför inte biobränsle?

Ett bra alternativ till sopor är att elda rester från skogen, så kallat biobränsle. Som bränsle räknas det som klimatneutralt, eftersom det bygger på ett kretslopp av kol som tas upp av träden, eldas och sedan tas upp av nya träd.

Det finns emellertid också nackdelar med biobränsle. Till exempel så bidrar det inte till att minska sopberget i andra länder och därmed fortsätter deras nergrävda sopor att orsaka miljöproblem. Men det påverkar också priset för Halmstads fjärrvärmekunder. För medan Halmstad får betalt av Irland för att elda deras sopor, så måste vi själva betala för att få tillgång till biobränsle. Rent ekonomiskt är det alltså en dålig affär att ersätta utländska sopor med skogsavfall.

Sopimport är ett missvisande ord

Just detta med att vi faktiskt får betalt för att hantera sopor från utlandet – och från grannkommunerna – gör att jag gärna ser att vi slutar använda uttrycket sopimport. Det är ett ord som ger fel associationer. Halmstad köper inte sopor från Irland och det handlar därför inte om någon import.
Det är i stället Irland som betalar Halmstad för att ta hand om deras avfall på ett miljömässigt bra sätt. Sanningen är nämligen den: att ju mer irländska sopor vi bränner – desto större blir klimatnyttan.

Därför skulle jag mycket hellre prata om Halmstad som exportör av miljötjänster, eller kort och gott byta ut ordet sopimport mot miljöexport.

Det är om inte annat en mer rättvis beskrivning av verkligheten.

 

Kommentera inlägget

%d bloggare gillar detta: