Okt 06

Utsläpp, insläpp och valrörelseretorik

globe-arrows-green-blueI valrörelsen hamnade miljöfrågorna lite i skymundan. Vid de få tillfällen som frågan var på tapeten så var det oftast i form av den berömda tyska kolbiten. Den svenska miljöpolitiken flyttade utomlands.

Det är kanske inte så konstigt. Alliansen målade i debatten upp en bild av att de svenska klimatutsläppen har minskat kraftigt under de senaste 8 åren, vilket är sant. Men Miljöpartiet hävdade samtidigt motsatsen och påstod att Sveriges utsläpp i mångt och mycket bara har flyttat utomlands. Och som så ofta i politiken så är detta motsägelsefulla påstående också sant. Det beror helt enkelt på hur och vad man räknar.

Produktionsmetoden

Traditionellt brukar ett lands utsläpp beräknas som de utsläpp som sker inom landets gränser (produktionsmetoden). På det området är Sverige ledande när det gäller att minska sina utsläpp. Det är denna mätmetod som är internationellt vedertagen och som används när världens länder ska följa upp sina internationella överenskommelser. Det är också i huvudsak dessa utsläpp som Sveriges riksdag har möjlighet att påverka.

Konsumtionsmetoden

Men samtidigt så ger den metoden en skev bild av verkligheten. Därför har en alternativ modell växt fram, där mätningarna också inkluderar de utsläpp som vi orsakar genom att konsumera utländska varor (konsumtionsmetoden). En del av de växande kinesiska utsläppen är till exempel direkt kopplade till varor som produceras i Kina, men konsumeras i Sverige.

Ställer man dessa två beräkningar mot varandra så är skillnaden mycket stor. Enligt produktionsmetoden släpper varje svensk ut 5 ton CO2 per person och år. Med konsumtionsmetoden stiger detta till 9 ton.

Negametoden

Båda dessa metoder har dock sina brister och därför har ännu en beräkningsmetod växt fram: negametoden. Då räknas även exporterade utsläppsminskningar med. Till exempel har Sverige en (i jämförelse) väldigt klimatvänlig produktion av papper och stål. Genom att exportera dessa varor till länder med sämre produktionsmetoder så går det att hävda att vi faktiskt också exporterar minskade utsläpp.

När produktion, konsumtion och exporterade utsläppsminskningar summeras enligt negametoden så sjunker plötsligt den svenska klimatpåverkan till 4 ton CO2 per person och år.

Så vilken metod ska vi välja?

Oavsett vilken metod man väljer så återstår det faktum att det är de inhemska svenska utsläppen som vi har störst möjlighet att påverka. Och all valrörelseretorik till trots – i klimatuppgörelsen mellan Miljöpartiet och Socialdemokraterna finns det inte mycket att hämta för den som hade hoppats på att våra exporterade utsläpp skulle minska. Det är helt naturligt. Det är lätt att prata om att vi har flyttat våra utsläpp till Kina, men det är oändligt svårt att göra något åt det.

Negametoden visar emellertid på en möjlighet att indirekt påverka våra utsläpp i utlandet. Tyvärr har den nya regeringen valt en väg som delvis motarbetar denna möjlighet. Genom att vilja stänga ner klimatsmart svensk kärnkraft så minskar vi nämligen våra möjligheter att exportera utsläppsminskningar till omvärlden. Och med det i åtanke så är det ännu mer anmärkningsvärt att regeringen inte alls angriper frågan om exporterade utsläpp.

 

Kommentera inlägget

%d bloggare gillar detta: