«

»

Dec 01

Den lutande kurvan i Pisa

PisaOm två dagar släpps resultatet av den internationella skolmätningen PISA (matte, NO, läsförståelse, problemlösning) och skolvärlden håller andan. Är vi bättre eller sämre än för tre år sedan? Har vi blivit omsprungna av något grannland? Har politiken gett resultat ännu?

I Finland har resultaten till och med läckt ut i förväg och där är man nu fasligt upprörd över landets stora ras i matematik – från 2:a plats till en plats utanför topp tio.
Även i Sverige lär det bli heta diskussioner. PISA har använts som politiskt slagträ under hela 2000-talet och med ett valår i antågande så är egentligen den enda frågan vilken sida som kommer att få det hårdaste slagträet den här gången.

Oavsett resultatet så kommer det att bli spännande att följa debatten. Socialdemokraterna har förberett sig i flera veckor och Jan Björklund är säkert inte sämre. Olika versioner av pressreleaser ligger redan och väntar på vad PISA visar. Hälften av dem kommer att mejlas ut, och andra hälften kommer att sluta i runda arkivet. Ingen kommer att ta på sig en eventuell skuld, men alla kommer kommer att ta på sig en eventuell ära. Det är en lågoddsare.

Oavsett om Sverige nu lyckas vända trenden eller inte så ser jag emellertid ett stort problem med att en enskild undersökning får så här mycket uppmärksamhet – inte bara i Sverige, utan i hela den rika delen av världen. Detta problem formulerades som ”Campbells lag” redan 1975 – långt före PISA – och lyder så här:
”Ju mer en kvantitativ social indikator används som grund för socialt beslutsfattande, desto mer utsatt kommer den att vara för påverkan och desto mer benägen att förvränga och korrumpera de sociala processer som den var tänkt att följa”

När en viss mätning blir viktig så ökar alltså risken att man försöker optimera mätresultatet. Detta kan antagligen både visa sig i form av fusk (en del PISA-joxande har nyligen avslöjats), men vad som är ännu värre är att man kanske också försöker styra undervisningen till att optimera PISA-resultatet. Jag är tyvärr inte säker på att detta alltid går hand i hand med att optimera den kunskap som eleverna behöver i verkligheten, särskilt med tanke på att PISA enbart mäter fyra områden.

Trots denna invändning så är det självklart bra att följa upp elevernas kunskaper över tid och PISA-resultatet skickar utan tvekan viktiga signaler till politikerna om hur skolpolitiken fungerar. Därför håller jag tummarna inför tisdagen. Sverige behöver mängder med välutbildade människor i framtiden och det hade känts bra med en uppåtgående trend.
Det är trots allt dagens högstadieelever som ska sköta landet när jag förverkligar mig själv om 30 år. Då vore det ju väldigt bra om de både kunde räkna och lösa problem. För jag tänker inte svara om de ringer. Jag är nämligen ute och fotvandrar i Machu Picchu.

 

Kommentera inlägget

%d bloggare gillar detta: