Jun 11

”Jag ska bara …”, sa Alfons Åberg

20130613-073515.jpg”Vi tror att folk som tjänar 25 000 kronor i månaden är beredda att betala 62,50 mer i månaden om de vet att pengarna går till att skapa jobb och välfärd.”

Med de orden försvarar kommunalrådet Anders Rosén (S) sitt och Socialdemokraternas förslag om att återigen höja kommunalskatten i Halmstad. Med andra ord låter det som det brukar låta – och snart sagt har låtit utan avbrott sedan 1900-talets början.

Och vem kan inte svälja det argumentet? 62,50 i månaden är väl inte så mycket att bråka om? För en barnfamilj är det på sin höjd skillnaden mellan att åka till Liseberg i sommar och att inte göra det. Så kanske har Rosén rätt när han tror att Halmstadborna är beredda till denna uppoffring om de samtidigt bidrar till att rädda jobben och välfärden.

Problemet är bara att Anders Rosén ger en falsk bild av verkligheten. Vi vet att han inte alls tänker använda alla pengarna till jobb och välfärd. Det tänker jag visa med detta väldigt tydliga exempel:

S-budgeten innehåller ett förslag om att införa ett kraftigt rabatterat busskort – ett kort som ger var och en möjligheten att åka buss i Halmstad i ett helt år för bara 1000 kronor. Detta är en satsning som på helt egen hand äter upp nästan halva den socialdemokratiska skattehöjningen.

Anders Rosén kallar detta en politik för jobb och välfärd. Jag kallar det för Alfons Åberg-politik.

Frågan om 1000-kortet är intressant av flera skäl. Att det är bra att åka mer buss är vi nämligen helt överens om, Anders Rosén och jag. Grejen är ju bara den att allt som är bra inte kan vara gratis.
Och det lustiga är att det inte ens behövs. Verkligheten är sådan att vi som dagligen åker buss redan åker billigare än med bilen. Själv betalar jag cirka 500 kronor per månad för att åka buss till och från jobbet. Anders Rosén får gärna förklara för mig hur det någonsin skulle kunna vara billigare än så att köpa, köra, underhålla och parkera en bil.
Så uppenbarligen är det inte priset i sig som gör att folk väljer bilen framför bussen. Ändå har Halmstads Socialdemokrater gett sig tusan på att 1000-kortet är så pass viktigt att det kräver en skattehöjning.

Det är uppenbart att det för Socialdemokraterna alltid finns någon ny kommunal angelägenhet som väger tyngre än din och min rätt att själva bestämma över våra hoptjänade pengar. Det stora problemet är alltså inte att de denna gång väljer att bekosta den ena familjens busskort med den andra familjens Lisebergsbesök. Problemet är i stället att det aldrig tar slut. Att varje ”ska bara” följs av ännu ett ”ska bara”. Och för varje ”ska bara” så flyttas ytterligare en liten bit makt från dig till Anders Rosén och Socialdemokratin.

Anders Rosén kallar detta en politik för jobb och välfärd. Jag kallar det för Alfons Åberg-politik.

 

Not: I en tidigare version illustrerade jag detta inlägg med en bild på Alfons. Rättighetsinnehavaren till Alfons, Bok-Makaren, har bett mig att ta bort bilden. Att Alfons skyddas av upphovsrätten borde jag självklart ha insett, men nu har jag i alla fall lärt mig något nytt. Eller för att citera mig själv: ”Allt som är bra kan inte vara gratis”.

2 kommentarer

  1. Lugn och Fin, Jonas.

    Det vet väl alla att den Socialdemokratiska modellen är att medborgarna betalar via skattsedeln. Då får ledande politiker makt att styra vad folk får eller inte får för sina pengar.

    Samla dina krafter, unge man. Spara de tills dina politiska motståndare föreslår att hushållens matkostnaderna ska gå via skattsedeln. Då är de nära sitt mål. vill du ha Blodpudding utan lingonsylt och ett stekt ägg eller blodpudding utan lingonsylt. Fattigmansbiffen blir lyx.

    Är jag elak? Ja, men framsynt 🙂

    1. Jag ser detta som ett träningspass inför matsedelsskatten 🙂

Kommentera inlägget

%d bloggare gillar detta: