Nov 13

Drömmar om kvalitetstid

Jag är ingen erfaren politiker. Trots det så tänkte jag idag ta risken att sticka ut näsan och kritisera det politiska systemet i Halmstad.

Man behöver inte vara tjänstgörande omvärldsanalytiker för att konstatera att samhället förändras i rasande takt. Allt blir mer komplext. Beslut fattas och omprövas fortare än någonsin förr. Kraven på att alla delar av samhället ska vara effektiva ökar ständigt. Som politiker borde vi inte möta denna nya verklighet med en föråldrad organisation. Ändå är det just det vi gör.

Den förhärskande tesen i svensk politik verkar vara att alla ska vara med. I varje liten nämnd ska det sitta en representant för varje litet parti. Kvantitet går före kvalitet! Jag tar min egen nämnd som exempel. Vi är totalt 14 ledamöter och ersättare. Det är en liten nämnd. Näst minst i kommunen. Vi träffas en halvdag varje månad och arvoderas därutöver med några hundralappar per månad för att sätta oss in i handlingarna. Problemet är bara att handlingarna ofta består av 500-1000 sidor och omfattar en mängd olika frågeställningar. Hur mycket ska vi satsa på asbestsanering? Hur ska vi prioritera kontrollen av skolkök? Är 2000 meter ett lagom avstånd till ett vindkraftverk. Ska man få använda växtgift i ett vattenskyddsområde? I så fall hur mycket?

Det finns en risk att vi dras med alldeles för stora och tungrodda nämnder som inte klarar av att hantera de alltmer komplexa ärenden som vi ska fatta beslut om. Om vi inte klarar av att sätta oss in i våra ärenden så överlåter vi i praktiken beslutsfattandet på tjänstemännen. Det är illa nog. Men ännu värre är att tiden inte räcker till för att i lugn och ro slå oss ner och formulera vilken politik vi vill föra.

Jag tror alltså att vi behöver sätta av mer tid till politiken. Frågan är bara var vi ska hitta denna tid.

Låt mig helt kort leka med tanken att byta kvantitet mot kvalitet. Rakt av. Låt 14 ledamöter bli 7. I praktiken skulle vi få offra någon moderat, ett par sossar och en centerpartist. De små borgerliga partierna skulle kanske helt bli utan representation och i stället få koncentrera sina ansträngningar till någon annan nämnd. Miljöpartiet skulle sannolikt vilja sitta kvar.

Vad skulle jag då vilja göra med dessa frigjorda resurser?

  • Möjlighet till tätare möten (vid behov). Idag tvingas företag vänta in nämndens sammanträde för att få fram ett beslut i viktiga frågor. Det kan vara beslut som på olika sätt är avgörande för dessa företags framtid – och som i allt väsentligt bara ligger på ett skrivbord i väntan på att klubbas vid nästa sammanträde.
  • Fler studiebesök. Med nuvarande nämnd så blir det inte så mycket av den varan. Ett par timmars studiebesök drar med sig 14 arvoden på vardera 600 kronor, ersättning för någonstans mellan 30 och 60 timmars förlorad arbetsinkomst, hyra av ett par minibussar och så eventuellt några mackor och termosar. I runda slängar 20.000 kronor som slår direkt mot förvaltningens budget. Det säger sig självt att det inte blir många gemensamma studiebesök på ett år och det är inte bra. Studiebesök har inte bara inverkan på hur jag ser på olika beslutsärenden utan inspirerar också till initiativ om förbättringar.
  • När komplicerade ärenden dyker upp skulle vi kunna få en gemensam genomgång av handlingarna i förväg – för att göra det möjligt att faktiskt bilda oss en välgrundad uppfattning om hur vi vill besluta.
  • Men framförallt skulle jag vilja använda den extra tiden åt att på allvar diskutera långsiktiga målsättningar och strategier för verksamheten. Att återta lite av det arbete som genom åren har flyttats till tjänstemännen och där visionerna kanske har drunknat i ett hav av dagligt beslutsfattande.

Så skulle jag vilja använda min kvalitetstid i politiken.

 

Kommentera inlägget

%d bloggare gillar detta: