«

»

Sep 26

I väntan på Solsidan

I väntan på tredje säsongen av Solsidan har jag fördrivit några kvällar med Sopsidan. Eller snarare med en hel hög sopsidor.

Kommunens nya sophantering är nämligen ute på remiss. Av en slump så sammanfaller denna rapport i tiden både med Miljö- och Hälsoskyddsnämndens pris för bästa miljöuppsats och med publiceringen av regeringens egen avfallsutredning.

Efter att ha plöjt igenom dessa tre skrifter inom sopområdet så tycker jag mig se ett par genomgående trender på sopområdet.

EUs avfallshierarki är den första trenden. I korthet så innebär den att man rangordnar behandlingen av sopor – från ”Förebygga” i toppen till ”Gräv ner” i botten. Däremellan olika former av återanvändning. Politiska beslut bör leda till att soporna behandlas så högt upp som möjligt i hierarkin.
Som ett enkelt verktyg för att göra prioriteringar så är detta både smart och begripligt. Regeringens utredare föreslår därför att hierarkin skrivs in i miljöbalken och hierarkin kommer då att bli bindande för våra politiska beslut. Kommunen slår in på samma väg.

De tre modellerna har för- och nackdelar i ungefär samma omfattning. Det bästa systemet är dyrast och det billigaste är sämst. Ungefär som på ICA, alltså.

Insamling av matavfall är en annan trend. Matavfall rötas till biogas som till exempel kan driva fordon eller värma hus. Rätt hanterat är dessutom restmaterialet ett utmärkt gödningsmedel. Biogas är koldioxidneutralt – vi tillför alltså inte koldioxid till atmosfären utan återanvänder det som redan finns.
Insamling av matavfall är dessutom ämnet för den uppsats som studenterna Tina Eriksson och Therese Sundin belönades för av nämnden i år. Det är en utmärkt uppsats som utvärderar tre olika system för insamling av matavfall – sortering i färgade påsar, i två tunnor, eller två tunnor med många kärl (se bilden nedan)

De tre modellerna har enligt uppsatsen för- och nackdelar i ungefär samma omfattning. Det bästa systemet är dyrast och det billigaste är sämst. Ungefär som på ICA, alltså. Vilken modell Halmstad till slut väljer återstår att se. Den uppgiften ligger just nu hos HEM.

Sammantaget är alla skrifterna läsvärda, även om jag tycker att kommunens utredning saknar ett helhetsperspektiv. Det finns faktiskt en risk att man suboptimerar enskilda miljömål och därför missar det större målet.

Anta till exempel att hälften av allt matavfall i Halmstad rötas till biogas. Anta vidare att vi lyckas öka återvinningen av pappersförpackningar ytterligare med 10-15% och minskar mängden brännbart avfall som lämnas in på tippen med lika mycket. Det är både möjligt och önskvärt att klara detta. Men samtidigt så innebär detta att vi minskar mängden sopor som kan brännas i sopugnen i fjärrvärmeverket – den ugn som vi har köpt in för att kunna minska utsläppen från små smutsiga oljepannor i kommunen.
Vad händer då? Ska vi bara fylla på med nya utländska sopor att elda med? Kan utbyggnaden av fjärrvärmen till och med hotas – och vad innebär det för de 800-900 oljepannor som fortfarande fulvärmer hus i Halmstad? Kommer vi tvingas elda mer olja i fjärrvärmeanläggningen? Och klarar ugnarna ens av att sopornas sammansättning blir annorlunda?

Kommunens  miljökonsekvensbeskrivning varken ställer eller besvara dessa frågor och det är en smula anmärkningsvärt. Den synpunkten kommer jag – tillsammans med en del andra synpunkter – försöka få med i nämndens yttrande över förslaget.

Avslutningsvis vill jag tipsa om att kommunen fram till sista oktober tar emot synpunkter från alla som har funderingar kring den framtida sophanteringen i Halmstad. Mer information hittar du här. Ta chansen att själv fundera kring källsortering, sophämtning och farligt avfall.

Kommentera inlägget

%d bloggare gillar detta: