«

»

Sep 16

Det ska löna sig att göra rätt

I fredags tog jag chansen att följa med två av våra inspektörer till Rejmes. Efter ett inledande möte med Rejmes miljöansvarige Hans Magnusson begav vi oss ut i lokalerna för en miljöinspektion av de tre verksamheter som ryms under samma tak.

Det blev ganska snart uppenbart att Rejmes tar miljöfrågorna på allvar. Jag är absolut ingen expert på området, men min lekmannaanalys är att Rejmes har järnkoll. Interna IT-system höll reda på det mesta som hade med miljötillsynen att göra. Det som inte fanns i datorn fanns i välsorterade pärmar där vi kunde följa exakt vilka kontroller och besiktningar som har gjorts under året. Lokalerna var rena och de miljöfarliga ämnen som förvarades i byggnaden stod uppställda precis som de skulle.

Fanns det några brister, då? Nja. Tunnan för kasserade oljefilter stod faktiskt vänd åt fel håll. Texten ”Oljefilter” var alltså inte synlig just denna dag – vilket för nyanställd personal antagligen kan vara en smula förvirrande i 4-5 sekunder innan de får svar på frågan ”Var slänger jag det här?”. Det var väl i stort sett det hela.

Nu var min tanke emellertid inte att stämma upp i en lovsång till Rejmes. Jag ville bara ge en kort bakgrund till dagens fundering. För övrigt tror jag faktiskt att det ser ut på samma sätt på de flesta större företag i kommunen. Ordning och reda på torpet, alltså.

Är det rimligt att lägga 20-30 timmar per år på att inspektera en välskött verksamhet när en enmans-verkstad i skogen kanske får ett besök var sjätte år?

Under inspektionen så kom vi att prata om det stora antal tillsynstimmar som Rejmes får varje år. Nämndens taxa är nämligen riskbaserad, vilket innebär att man helt enkelt summerar ihop företagets verksamheter och med hjälp av tabeller räknar ihop antalet timmar som vi ska ägna åt dem. Miljörisken vägs in genom att den som till exempel hanterar 1000 liter av farligt ämne X ska ha fler tillsynstimmar än den som hanterar 50 liter av samma ämne. I grund och botten är det alltså ett ganska logiskt system.

Problemet är att logiken haltar. Rejmes har heltäckande avtal som garanterar att allt deras farliga avfall transporteras bort och hanteras på ett korrekt sätt. De är miljöcertifierade enligt ISO 14001. De har en heltidsanställd miljöansvarig. De har automatiska läckagelarm och säkerhetsutrustning på varenda vägg. Är det då rimligt att vi lägger 20-30 timmar per år till att inspektera deras verksamhet när Nisses enmansverkstad i skogen kanske får ett enda besök var sjätte år? För med risk att sticka ut näsan – om det är någonstans vi borde leta efter nergrävd spillolja så är det nog hos Nisse.

Det betyder självklart inte att vi kan lämna de större företagen åt sitt öde. Absolut inte. En misskött miljöverksamhet i ett företag av Rejmes storlek kan orsaka oerhört mycket större skada än vad Nisse skulle mäkta med ens om han ringde in sin bror Bosse. Men nog är det väl ändå rimligt att på något sätt belöna den som har en välutvecklad intern kontroll?

Vår nuvarande taxa lämnar tyvärr ett väldigt begränsat utrymme för sådana premieringar. När alla timmar har summerats så är den enda möjligheten till rabatt att visa upp en ”miljöinriktad transportstrategi”. That´s it. Inte en spänn i rabatt till den som lägger tiotusentals kronor på internationellt etablerade miljöcertifieringar eller som på annat sätt visar framfötterna i miljöfrågorna.

Så ser det ut idag, men det är inget att hänga läpp för. Frågan om rabatter ligger nämligen i våra egna händer. Vi kan själva bestämma oss för att vi vill visa vår uppskattning när företag sköter sig exemplariskt. Exempel finns det dessutom gott om. I Täby ger en ISO 14001-certifiering till exempel tre gånger så hög rabatt som den ”miljöinriktade transportstrategin” ger i Halmstad. Linköping premierar i stället företag som ger ett bra helhetsintryck och i Östersund uppmuntrar man att rutiner följs och att företagen vidtar åtgärder för minskad miljöpåverkan.

Vi behöver alltså inte ens axla rollen som föregångskommun den här gången. I stället kan vi ta rygg på våra kloka kollegor runt om i landet och utforma en taxa som belönar den som sköter sig. Precis som när vi införde Smiley-systemet för välskötta restauranger.

Det ska vara lätt att göra rätt. Men det ska också löna sig.

Kommentera inlägget

%d bloggare gillar detta: