Jonas Bergman

Mest kommenterade inlägg

  1. Alla borde ha en egen mack — 6 kommentarer
  2. Har jag blivit en sossezombie? — 6 kommentarer
  3. Flyktingmottagandet i Halmstad — 3 kommentarer
  4. Mattias Svensson är en Tesla — 3 kommentarer
  5. En fråga om attityd — 2 kommentarer

Author's posts

Det rena kökets triumf

Det finns egentligen inget positivt i att kommunens livsmedelsinspektörer avslöjar en restaurang som missköter sin hygien.

Först och främst är det såklart ett nederlag för restaurangen.

Men det är också ett nederlag för alla de gäster som hann besöka restaurangen innan livsmedelsinspektörerna hälsade på. För trots de vanliga bortförklaringarna – vem tror egentligen på att köket råkade vara smutsigt bara just denna dag?

Det är samtidigt ett nederlag för kommunen som helhet. Inte minst när vi som turiststad är beroende av nöjda besökare. Rykten om magsjuka matgäster är inget som gynnar turistnäringen. Särskilt inte om turisterna och deras dåliga magar har tvingats använda någon av stadens trista offentliga toaletter. Dessutom såg vi förra året ett tydligt exempel på hur bristande rutiner kan ställa till det – när hela avdelningar inom företag, kommunen och rättsväsendet slogs ut av en och samma matförgitftning.

Det finns nämligen inget triumfartat i att avslöja en restaurang med dålig hygien. Det är i det perfekta köket som triumfen ligger.

Alltså är det viktigt att bedriva tillsynen på ett sätt som även inkluderar de 364 dagar då inspektörerna inte tittar in – för kommunen varken kan eller vill inspektera alla 1000 livsmedelsanläggningar varje dag. Av den anledningen är en viktig del av inspektörernas arbete att kontrollera restaurangernas rutiner – eftersom rutinerna är själva kärnan i hygienarbetet och ska fungera som garant för att köket är fräscht 365 dagar om året.

Från politiskt håll har vi i Miljö- och Hälsoskyddsnämnden i år ytterligare velat flytta fokus från själva inspektionstillfället. Därför har alla restauranger långt i förväg fått en enkel och tydlig påminnelse om det kommande besöket med en sammanfattning av vilka punkter som det är extra viktigt att tänka på. Vår förhoppning är självklart att detta ska fungera som en tankeväckare som får restaurangerna att se över sina rutiner i god tid och därmed slippa bannor vid inspektionen.

Det finns nämligen inget triumfartat i att avslöja en restaurang med dålig hygien. Det är i det perfekta köket som triumfen ligger. För alla inblandade.

En fråga om attityd

När Halmstad kommun nu för fjärde året i rad tappar placeringar på Svenskt Näringslivs ranking så är det framförallt två sänkta betyg som jag reagerar extra mycket på, nämligen politikers respektive tjänstemäns attityder till företagande.
Här får kommunen i år ett rejält underbetyg som drar ner totalresultatet.

Varför är det då ett problem att företagen upplever att kommunen har en dålig attityd? Jo, för att företagen är basen för vårt välstånd. Och ju sämre näringslivet fungerar i Halmstad, desto färre kronor kan kommunen dra in för att finansiera skolor, vägar och idrottsarenor. Mer komplicerat än så är inte sambandet. Så om företagen anser att Halmstad kommun bemöter dem illa så är det alltså ett problem som måste lösas. För hela kommunens bästa.

Under våren har kommunens tjänstemän därför arbetat med en översyn av näringslivsarbetet. Resultatet av detta arbete är nu sammanställt i en 80 sidor tjock utredning och ska i nästa steg behandlas politiskt i alla nämnder och bolag. Jag har nyss fått rapporten och bara hunnit läsa delar av den, men kan redan nu konstatera att den innehåller en del goda idéer och kloka funderingar – även om jag fortfarande inte har känt någon verklig rysning av välbehag.

Att tjänstemän och politiker arbetar aktivt med dessa frågor är självklart bra – men jag kan ändå inte låta bli att undra var näringslivet kommer in i processen? Det är ju deras missnöje vi vill råda bot på. Är det då optimalt att helt överlåta åt kommunala tjänstemän och fritidspolitiker att lista ut vad näringslivet vill ha? Är det verkligen den attityd som vi vill visa upp mot näringslivet? Självklart inte.

Så när vi fritidspolitiker nu tar över frågan har vi ett ansvar att inte enbart låsa in oss i våra partilokaler med tänkarmössan nerdragen över öronen. I stället ska vi vara nyfikna och lyhörda. Även fritidspolitiker – med uppdrag som kanske bara omfattar några timmar per månad – träffar representanter för näringslivet varje dag, till exempel på pizzerian, i klädaffären eller hos tandläkaren. Då är det vårt jobb att ikläda oss rollen som politiker i några minuter. Att ställa frågor och samla intryck. Att ta med oss de goda idéerna hem. Först därefter kan vi dra på oss tänkarmössan.

Det är helt enkelt en fråga om attityd – och där har vi nog fortfarande en del att lära.

Ät, drick och var glad

Vid vårterminens sista sammanträde i Miljö- och Hälsoskyddsnämnden beslutade vi att från 2013 införa Smiley-systemet i livsmedelskontrollen. Smileysarna har utvärderats under våren och efter moget övervägande föll valet på ett system som är uteslutande belönande. Det innehåller alltså inga sura gubbar.

Smiley-systemet är ett existerande koncept som redan används i en rad skånska kommuner och som vi nu ansluter oss till.

I korthet innebär systemet att restauranger som har uppvisat en exemplarisk skötsel av sina kök under flera efterföljande kontroller får låna en dekal av kommunen. Dekalen kan de placera till exempel på ytterdörren. Om de vid en efterföljande kontroll uppvisar brister i sin livsmedelshygien kommer dekalen att återkollas omedelbart.

Förvaltningens bedömning är att ungefär 5-10 % av Halmstads restauranger får möjlighet att marknadsföra sig med en dekal redan från januari 2013. Erfarenheterna från övriga Smileykommuner visar att andelen kvalificerade restauranger sedan ökar med tiden, vilket självklart är ett av reformens huvudsyften.

 

Gilla läget!

Kommunfullmäktige har nu spikat nästa års budget och därmed slagit fast att Örjans Vall ska renoveras för att uppfylla kraven på allsvenskt spel. Fram till beslutet har HBK framfört en rad goda argument för att överge Örjans Vall, men inte fått gehör för sina krav. Beslutet är fattat. Det är dags att börja gilla läget.

När det gäller Örjans Vall så kan det inte vara särskilt svårt. Jag har alltid gillat läget. Det är en fantastisk tillgång med en fotbollsarena så nära centrum och med Nissan ett halvt stenkast bort. Dessutom kommer HBK snart att spela i Allsvenskan igen och då på en arena som har fräschats upp för 75 miljoner kronor. HBK måste därför så snart som möjligt skaka av sig besvikelsen och inse att läget om ett par år trots allt kommer att vara oändligt mycket bättre än idag.

Den energi som läggs på att ändra ett redan klubbat beslut skulle göra betydligt mer nytta på att utveckla erbjudandet kring Örjans Vall. Med ett nyrenoverat Örjans Vall ligger nämligen uppgiften att locka ny och större publik hos HBK. Det borde finns tusentals goda idéer om detta. Här kommer några från mig:

  • Närheten till Nissan erbjuder fantastiska möjligheter. Varför inte locka sponsorer med ett paket med restaurangbesök i stan och båttransport till Örjans Vall. Kanske kan till och med området kring Bastionen byggas om för att ingå som en del i detta utökade Örjans Vall-koncept.
  • På arenan borde man redan nu fundera över hur man kan variera utbudet av mat och dryck. Och varför inte bjuda in hela högstadieskolor som under tävlingsformer får leverera egenkomponerade hejarramsor och belönas utefter hemmalagets resultat. Några hundra högljudda ungdomar kan antagligen väcka liv i den mest slumrande hemmapublik.
  • För att råda bot på parkeringsproblemen runt Örjans Vall borde man i samarbete med Hallandstrafiken kunna erbjuda specialturer som plockar upp publik på lämpliga platser. Resenärerna kan betala både inträde och bussresa på bussen och släppas av i direkt anslutning till ingången.

 

Innovation kontra kapitulation

I Sverige säljer de flesta bensinbolag en diesel som kallas MK1, eller ”Svensk diesel”. Det är en extra ren diesel, som tyvärr bara produceras vid en handfull raffinaderier. Så hur ska bolagen då göra för att kunna leverera de mängder som efterfrågas? Preem har valt innovationsvägen. Genom forskning har man kunnat presentera en helt ny diesel – Evolution. Den består till 30% av biodiesel som har utvunnits ur tallolja – vilket är en restprodukt från pappersindustrin. Med Evolution i tanken minskar utsläppen av koldioxid med 25%.

Samtidigt som Preem har varit sysselsatta med att uppfinna en biodiesel har Statoil drivit kampen för att introducera så kallad Europadiesel i Sverige. Just nu rullar företages reklamkampanjer, där Europadiesel lanseras som en bättre diesel som tar dig längre. Att Europadieseln dessutom ger högre utsläpp av partiklar och cancerogena ämnen talar man däremot tystare om.

Nu tror jag personligen inte att världen går under bara för att Statoil börjar sälja en sämre diesel. Mängden fordon med partikelfilter ökar för varje dag och dagens bränslen är även utan detta extremt mycket renare än för 20 år sedan. Och Statoils diesel är visserligen sämre, men bara lite. Dessutom säljs deras kvalitet i hela Europa, så några miljoner kubikmeter hit eller dit spelar knappast någon avgörande roll för jordens överlevnad.

Men ändå . Preem uppfinner sig ur problemet. Statoil kapitulerar.

Det är knappast någon tvekan om vilken taktik som är mest sympatisk och som förhoppningsvis kommer att vinna i längden.

Det ska vara lätt att tanka rätt

Som förtroendevald politiker ställs man ibland inför till synes omöjliga uppgifter. Det kan vara ett samhällsproblem som får plötslig uppmärksamhet och som åtföljs av medborgarnas krav på en snabb och enkel lösning. Tyvärr är den snabba lösningen sällan enkel och den enkla lösningen sällan en verklig lösning.Men så inträffar ibland det sällsamma att ett problem seglar upp och man inser förundrat att lösningen är just så där snabb och enkel. Att det enda som krävs är lite vilja och politisk beslutskraft. Just ett sådant tacksamt problem står vi inför nu.

Som vanligt vid den här tiden på året befolkas nämligen vår kust av äldre bensindrivna båtmotorer som var och en ger upphov till mycket stora mängder skadliga utsläpp i havet. I svenska vatten puttrar det omkring 200 000 sådana motorer – motorer som är så smutsiga att det numera är förbjudet i lag att tillverka dem. Som har så dålig förbränning att av hundra tankade liter går tjugofem direkt ut i vattnet och så dålig avgasrening att var och en av dessa hundra liter har potential att förorena upp till femtusen kubikmeter havsvatten. Som tillsammans släpper ut femtio gånger mer giftiga kolväten i vattnet än summan av alla synliga oljeutsläpp från större fartyg.

Dessa fakta hade kunnat kännas betungande om det inte vore för att vi redan har utlovat en sällsamt snabb och enkel lösning på problemet, nämligen alkylatbensin. En produkt som är 99% renare än vanlig bensin, men som ändå används i en försvinnande liten andel av motorerna. Att det ser ut så är ingen slump. Hög tillgänglighet och lågt pris är nämligen en förutsättning för att göra alkylatbensinen attraktiv och där har merparten av landets kommuner misslyckats. Även Halmstad, där den som vill tanka alkylatbensin hänvisas till bensinstationernas dunkar och ett literpris som närmar sig fyrtio kronor.

Det fina är att vi har en unik möjlighet att göra något åt detta. Halmstad kommun äger och driver den enda sjömacken i området. Det är en helt och hållet politisk fråga om kommunen ska erbjuda alkylatbensin på pump och därmed öka tillgängligheten – samtidigt som literpriset pressas till nivåer som blir bara marginellt högre än för vanlig bensin. Det är inte bara möjligt utan också högst rimligt i en kommun som i så hög grad lever på sitt badvattens goda rykte.

Vår övertygelse är nämligen att all modern miljöpolitik måste ta avstamp i att det ska vara lätt att göra rätt. Alkylatbensin på pump skulle utan tvekan vara ett av de bästa exemplen på en sådan politik.

964 frågor

När jag häromdagen dök ner i Miljö- och Hälsoskyddskontorets register lyckades jag fiska upp en förteckning över de 964 småhus i Halmstad som fortfarande värms upp med olja. Hus nummer 965 bor jag själv i, men det kan nu tas bort eftersom jag har hittat ett bättre alternativ.

Att, som i mitt fall, elda upp 35 000 kronor om året är en ganska usel affär. Extra tydligt blev det när jag började titta på bergvärme. Här fanns en alternativ värmekälla som kunde minska driftskostnaden med upp till 80 procent. Ovanpå det kunde jag lägga regeringens rot-avdrag som för tillfället sänker priset på installationen med i runda slängar 25 000 kronor. Slutkalkylen visar att bergvärmen inte bara blir betydligt billigare i längden, utan ger mer pengar i plånboken redan första året.

Så det fanns gott om skäl att se över uppvärmningen hemma. En enda oljebrännare släpper ut tonvis med koldioxid varje år – men också mängder av andra ämnen som är direkt skadliga för människor. Kvävedioxid är ett – en giftig gas som vi tyvärr förra veckan uppmätte mycket höga nivåer av i Halmstad.

Så 965 oljepannor blev alltså 964 och allt började med en enkel fråga.

Är du en av de andra 964? Ring en installatör och fråga efter en kalkyl du också. Att fråga kostar inget. Det är först om du låter bli som det kan bli dyrt.