Nov 24

Släng skatteförslaget i återvinningen

Foto: Camilla Berthilsson

En statlig utredare har nyligen – högst motvilligt – lämnat ett förslag till regeringen om att införa en skatt på avfallsförbränning. Eftersom avfall är det huvudsakliga bränsle som försörjer Halmstads invånare med värme, så skulle den nya skatten slå direkt mot Halmstadborna.

Redan i inledningen av utredningen konstaterar utredaren att skatten varken skulle leda till miljövänligare produkter eller till ökad källutsortering, vilket faktiskt var syftet med utredningen. I stället slår han krasst fast att skatten förväntas bli så gott som verkningslös och medföra inga (eller mycket små) miljövinster. Att förslaget om skatt trots detta läggs fram beror enbart på att regeringen har krävt att få ett förslag på en skatt – oavsett om den skulle göra någon nytta eller inte. Ett typexempel på hur illa det kan gå när den gröna ambitionen att profilera sig på miljöområdet gifter sig med den röda ambitionen att höja skatten.

Samtidigt som miljönyttan uteblir, så kommer skatten leda till höjda fjärrvärmepriser för Halmstadborna. Den föreslagna skatten på 100 kronor per ton avfall innebär ökade årliga kostnader på åtminstone 20 miljoner för HEM, vilket är en avsevärd höjning av bolagets kostnader för att producera fjärrvärme. En sådan kraftig höjning av kostnaderna skulle vara i det närmaste omöjlig att hantera utan att också höja priset för våra kunder. Och kom då ihåg vad utredaren sa: ”med inga (eller mycket små) miljövinster”.

Skatter kan absolut vara ett bra sätt att styra beteende på. Två aktuella exempel från miljöområdet är den sänkta skatten på biodiesel som har revolutionerat marknaden för biodrivmedel och den höjda deponiskatten som har stimulerat fram innovationer som på kort tid kraftigt har minskat behovet av att gräva ner avfall i marken.

Men det finns också alltför många exempel på skatter som helt missar målet och där miljöargumenten ofta används som ren kosmetika för att göra skattehöjningen lättare att sälja in till väljarna. Det uppenbara problemet med att miljöfrågan på detta sätt tas som gisslan i jakten på nya eller höjda skatter är att det undergräver förtroendet för hela miljöpolitiken.

Men i det konkreta exemplet med förbränningsskatten så innebär de ökade kostnaderna för fjärrvärmen dessutom att staten eliminerar ekonomiskt utrymme som hade kunnat användas till att göra verklig miljönytta i Halmstad, till exempel genom olika åtgärder för att minska andelen plast i avfallet eller att utveckla nya energieffektiva fjärrvärmelösningar. Skatten är alltså inte bara verkningslös, utan riskerar dessutom att bli kontraproduktiv!

Skatter måste alltid kunna motiveras sakligt. Miljöskatter kan självklart inte undantas från denna regel bara för att Miljöpartiet sitter i regeringen. Därför hoppas jag att regeringen nu tackar utredaren för utfört uppdrag och sedan slänger utredningen i närmaste pappersåtervinning.

Där kommer den åtminstone att göra viss nytta för miljön.

Kommentera inlägget

%d bloggare gillar detta: