Jun 21

Anförande i kommunfullmäktige 20/6 2017

Den 20 juni samlades kommunfullmäktige i Halmstad för att besluta om 2018 års budget. Efter 11 timmars debatt beslutade majoriteten i fullmäktige att anta vår budget. Under debatten höll jag detta anförande, som fokuserade på en av budgetens så kallade riktningar, nämligen den om ”Framtidens digitala Halmstad”.  

Ordförande, ledamöter, åhörare 

För en vecka sedan satt jag i HEM:s lunchrum uppe på Flygstaden och lyssnade på en lunchföreläsning om bolagets innovations- och utvecklingsarbete. 

Många HEM-anställda var såklart där och i en frågestund efteråt räckte en av dem upp armen och frågade om HEM inte borde vara ännu modigare och offensivare med att testa ny teknik för att – som hon sa – ”politikerna har ju bestämt … att vi ska våga misslyckas ibland!”

Det där gjorde mig väldigt glad. För en bärande del i HEM:s nya strategi, som ”politikerna”, alltså vi i styrelsen, har beslutat om, är just att vi ska ha en positiv attityd till småskalig experimentlusta – och en förlåtande attityd till lärande fel. För vi tror nämligen att HEM:s framtida överlevnad är beroende av att bolaget drivs framåt av medarbetarnas innovationskraft. Och då måste man också ges rätten att misslyckas ibland.

Och att den här medarbetaren sa just så, det betyder att styrelsens visioner inte bara blev ord i ett strategidokument, utan att orden faktiskt har letat sig fram hela vägen till de enskilda medarbetarna och fått fäste där. 

Och framförallt – att medarbetare i vardagen agerar utifrån den riktning vi har pekat ut.

Idag ska vi fatta beslut om Halmstads budget för 2018. Och även om jag älskar att jämföra siffror så tänkte jag idag i stället ägna min tid åt nyheten i årets budget: det som kallas för ”riktningarna”.
Syftet med de här riktningarna är att lyfta blicken bortom siffrorna. Att peka ut en anda som organisationen ska präglas av. Att vägleda långsiktigt, utanför den snäva målstyrningen, och låta riktningen genomsyra planer och beslut i hela kommunens organisation.
Flera av de utpekade riktningarna ligger mig varmt om hjärtat, men det finns en riktning som jag brinner lite extra starkt för, den som handlar om ”Framtidens digitala Halmstad”. 

Hela mitt vuxna yrkesliv har jag arbetat med att digitalisera och förenkla processer för att frigöra tid och resurser till sådant som verkligen måste skötas av människor för att bli riktigt bra. 
Och när jag går omkring i Halmstad, pratar med Halmstadbor, företagare och grannar, eller på olika sätt själv kommer i kontakt med kommunens verksamheter, så ser jag oändligt mycket som skulle gå att göra bättre och snabbare och enklare om vi bara hade haft digitaliseringen som en del av vårt DNA. 

Överallt ser jag nya möjligheter till ett digitalt Halmstad där invånare och företag inte tvingas anpassa sig till kommunens förutsättningar utan där vi med teknikens hjälp i stället anpassar kommunen till invånarnas vitt skilda förutsättningar.

Riktningen om ”Framtidens digitala Halmstad” är mycket tydlig. Vi ”ska vara bland de ledande kring att använda ny teknik” och ”alltid först pröva digitala lösningar i utvecklingen av kommunens verksamheter” för att ge en ”effektivare och bättre vardag för invånare, verksamheter och medarbetare”. 

Om vi lyckas peka ut den här riktningen tydligt – och förankra den i hela organisationen – så kommer det snart finnas medarbetare i varenda personalgrupp som räcker upp handen och säger: ”Men politikerna har ju bestämt … att vi ska vara ledande i att använda ny teknik. Så varför gör vi inte så här i stället?”
Och när det händer, då kommer riktningen om ”Framtidens digitala Halmstad” vara ett av den här budgetens absolut viktigaste bidrag till att utveckla Halmstad och göra oss starkare än någonsin som kommun. Den utvecklingen ser jag fram emot. 

Så avslutningsvis, ändå något om siffror. 

Idag står valet mellan å ena sidan Femklöverns budget som pekar ut ett antal mycket angelägna riktningar för framtiden, men som också tar stort ansvar för nuet – och Anders Roséns och Socialdemokraternas budget å andra sidan som ironiskt nog i stället gör av med pengar som om det inte fanns någon morgondag.

Men det gör det. 

Och när morgondagens Halmstadbor går upp på morgonen för att gå till jobbet så ska de bannemej inte behöva börja dagen med att först betala tillbaka vår generations ekonomiska ansvarslöshet.

Därför yrkar jag bifall till majoritetens förslag. 

Kommentera inlägget

%d bloggare gillar detta: