«

»

Maj 21

E du tokig, eller?

”-Sven, Bertil undrar om han får bjuda på ett glas vin, eftersom ditt är slut.”
Så låter det idag när jag besöker min mamma på äldreboendet. (Bertil har en bag-in-box, så han är välförsedd.)

Det bjuds på plommonspäckad fläskkarré med gräddsås och äppelmos till lunch, med glass och chokladsås till efterrätt. En av de boende, Eva, skakar på huvudet åt den rejäla portionen och svarar ”E du tokig, eller?” när en i personalen frågar om hon ska fylla på den renskrapade tallriken. (Tack och lov provsmakade hon skeptiskt ”saltet” som jag hade hämtat åt henne och konstaterade att det var socker.)

På bordet bredvid sippar Bertil på rödvinet och försöker intressera sin bordsdam för det unika faktum att två tvillingar från Göteborg spelar VM-final i ishockey ikväll. Hon bekymrar sig emellertid mer för om det krockar med Landet runt än om hur matchen ska sluta. Jag misstänker att det kommer bli strid om vilka som får se på TV i sällskapsrummet och vilka som får titta på TV i sina egna rum.

Lite längre bort utmanar en av de boende personalen i multiplikationstabellen och då passar jag på att smita iväg för att ställa in några flaskor vitt vin (på beställning) i kylen som min mamma har i pentryt i sitt alldeles egna rum, som är möblerat med hennes egna möbler.

Det har onekligen hänt mycket inom äldreomsorgen sedan min mormor flyttade in på långvården i början av 90-talet. Hon delade sal med 4-5 andra. Damen till vänster var dement och sjöng snuskiga visor och försökte locka in mig under täcket när jag besökte. Jag tror att min mormor skämdes lite över sin rumskamrat, men det fanns inget hon kunde göra åt den saken då. Eget rum var det ingen som kunde förvänta sig.
”- På den tiden handlade det mest om att vi snabbt skulle trycka i de äldre maten”, sa en av de anställda idag när vi pratade om detta.

Det finns saker som vi saknar från förr – och det finns saker som vi önskar för framtiden. Och vi får aldrig sluta ifrågasätta vår nutid för att ständigt utvecklas och bli bättre. Men ibland måste vi också våga stanna upp och minnas var vi kommer ifrån och kunna känna glädje – och stolthet – över det vi gemensamt har lyckats uppnå.


Fotnot: Min mamma bor på ett äldreboende i Högsbo, i Göteborg. Men de senaste 30 årens utveckling inom äldreomsorgen följer samma mönster i hela landet. I Halmstad har vi till exempel kunnat läsa de här nyheterna de senaste åren:

Himmelrike för äldre i Harplinge

Solsäker omtanke skapar glädje

Fina möjligheter till träning på Frennarps äldreboende

Åke Lindell har fått ett nytt hem

 

Kommentera inlägget

%d bloggare gillar detta: