«

»

Jan 30

Yolo, Halmstad!

Manifestation för Rajko Stankovic

Om du bor i Halmstad (och inte har sovit dig igenom januari) så känner du såklart till hela historien om Rajkos korvvagn. För alla er andra kommer här en sammanfattning i mikroformat:
Kommunen meddelade Rajko Stankovic att han inte fick stå kvar med sin korvvagn på Köpmansgatan. Halmstadborna gjorde uppror. Rajko fick stå kvar.

För en utförligare beskrivning går det bra att följa nyhetsflödet från Hallandsposten.

Och visst var det väl häftigt med ett rejält folkligt uppror? Inte bara för att det i detta fallet förändrade ett kommunalt beslut, utan också för att det faktiskt verkar ha skapat rejäla ringar på vattnet i Halmstadpolitiken.

Korvupproret har nämligen fungerat som en nödvändig påminnelse till oss kommunpolitiker om att politik faktiskt handlar om att vi måste våga ha en åsikt – och en vilja – om hur saker ska fungera i kommunen. Vilket vi ofta har, men alltför ofta också har en särdeles förmåga att glömma bort.

Korvupprorets viktigaste lärdom är därför: vi är inte valda för att okritiskt expediera byråkrati. Och det ska gudarna veta – att låta sig invaggas i trygghet av den byråkratiska lunken är väldigt behagligt. Tack vare kompetenta tjänstemän får vi beslutsunderlag där all juridisk hänsyn är tagen, där alla remissinstanser har fått säga sitt och där det vanligtvis också går att hävda att de flesta jämförbara kommuner gör likadant. Knastertorrt, men tryggt. Vi vet att vi har på fötterna och det formellt korrekta går sällan att ifrågasätta.

Men det behöver inte betyda att det är så vi egentligen vill ha det. Vi kanske vill ha korvvagnar i centrum. Vi kanske tycker att det är okej att alla katter inte tvingas bära halsband. Vi kanske tycker att frisörer som delar lokal borde få dela på tillsynsavgiften. Vi borde åtminstone ställa oss frågan. Och just detta har Rajkos kamp påmint oss om. Vill vi välja en annan väg än den som formellt är 100% riskfritt så är det faktiskt möjligt. Om vi säger ”Lös det!” till våra förvaltningar så kommer de också att lösa det. Det är ju därför Rajko nu kan stå kvar.

Denna ”Rajko-effekt” blev tydlig så sent som förra veckan då kommunstyrelsens ledningsutskott återremitterade förslaget till ny ordningsstadga. ”Finns det”, frågade vi, ”några regler vi kan ta bort i stället för att bara hitta på en massa nya?”
Hade vi ställt den frågan utan korvupproret? Tveksamt. Vad svaret blir? Det får framtiden utvisa, men förhoppningsvis ett rungande JA!

Plötsligt finns det alltså en sorts nyfunnen vilja i den kommunala politiken att våga lite mer. Och samtidigt har turerna kring Rajkos korvvagn väckt liv i Halmstadbornas engagemang för sin stad. Underbart! Vad mer kan man önska?
Tillsammans kan denna nyvakna kombination av modiga kommunpolitiker och engagerade invånare visa sig bli ett fantastiskt lyckokast för Halmstad. Och tro mig, det kommer vi att behöva. För är det något jag kan lova inför framtiden, så är det att Halmstads attraktionskraft och förmåga att locka människor kommer att vara avgörande för vår framtida överlevnad.

Därmed inte sagt att vi kan släppa alla hämningar i vår iver att utveckla Halmstad. Men lite mer jävlar anamma och en lagom dos av YOLO* kommer vi bara att må bra av!

 


 

* YOLO: You Only Live Once

Kommentera inlägget

%d bloggare gillar detta: