«

»

Okt 16

Får man kalla politik för ett yrke?

decision-making_0Får man kalla politik för ett yrke? Svaret på den frågan är absolut inte given. Sätter man till exempel ihop båda orden till ”yrkespolitiker” så är det snarare ett ord som spottas ut lite föraktfullt, än betraktas som något positivt. Men med samma tonfall kan politiker ofta avfärdas som inkompetenta och/eller oförstående inför allmänhetens behov. Så vad är det egentligen vi vill ha för sorts politiker? Kan ett samhälle förvänta sig att få skickliga politiker, men samtidigt kräva att politiker inte ser på sitt uppdrag som ett yrke?

Jag har fortfarande ganska kort politisk erfarenhet. 4 år som ersättare i en nämnd och sedan valet 2014 sitter jag i kommunfullmäktige, kommunstyrelsen och som ordförande i ett kommunalt bolag. Men är det något jag har insett på denna tid så är det att det också i politiken krävs vad som i andra ”branscher” kallas för yrkesskicklighet för att få något gjort. I politiken kallas detta ibland att ”lära sig spelet”. Egentligen är det samma sak. På samma sätt som en skicklig hantverkare bygger ett nytt badrum bättre än vad en oskicklig gör, så är en skicklig politiker bättre på att få jobbet gjort än vad en oskicklig är.  

Yrkesskickligheten i politiken handlar om många olika saker. I vilken ordning man bör försöka genomföra ett beslut. Vem eller vilka beslutet bör förankras hos och i vilken ordning. Vilka andra intressenter som kan behöva kopplas in för att beslutet ska bli verklighet. Förmågan att förutse framtiden och förstå helheter. Kunskapen om liknande processer som har lyckats eller misslyckats. Och varför.

Under min tid som kommunpolitiker har jag insett att det finns vissa av oss som är bra på dessa saker och andra av oss som är mindre bra. Vissa av oss har lång politisk erfarenhet, andra har kortare och det finns inget absolut samband mellan erfarenhet och skicklighet. Men min poäng är att jag inte köper idén om att det per automatik är dåligt att en del människor viger sitt liv åt politiken och har det som yrke. Det enda som räknas är vad de levererar.

När jag resonerar i de här banorna så brukar jag dra en parallell med mitt civila jobb som systemutvecklare. Under hösten har jag gett mig i kast med ett nytt programmeringsspråk. Det sjätte eller sjunde i ordningen. Det hör till jobbet att utvecklas i taket med kundernas förväntningar. Så länge jag håller jämna steg med omvärlden kommer ingen ifrågasätta att jag har haft samma yrke i 20 år. Men den dag jag inte orkar eller klarar att lära nytt – ja, då bör jag också byta yrke. Och gör jag det inte frivilligt så lär det bli så ändå.

För mig är det egentligen samma sak med politiken. Jag ser min uppgift som politiker att lyssna och lära, vara nyfiken och vetgirig. Men också att ständigt bli bättre på att omvandla idéer till handling. Den dag då jag inte längre klarar av detta, då är det dags att hoppa av. Oavsett om det är om två år eller 30. Och om jag inte upptäcker det själv så förväntar jag mig att ”kunderna” gör det klart för mig. Precis som i ett vanligt yrke.

Kommentera inlägget

%d bloggare gillar detta: