Feb 08

Jävla plastaskit

plasforpackningarKommer du ihåg Kjell i ”Ullared” på Kanal5 som skrek ”jävla plastaskit” när hans skohorn gick sönder? Ibland vill jag skrika samma sak. Men inte på grund av skohornet, utan på grund av all ”jävla plastaskit” som slängs i svenska soptunnor.

Halmstad – nästan sämst i Sverige

Förpackningar av plast är fortfarande det material som vi är sämst på att återvinna i Sverige. Medan 75-95% av allt papper, metall och glas återvinns så är det inte ens 40% av våra plastförpackningar som återvinns som nya. Och som om inte det vore nog: i Halmstad är vi dessutom nästan sämst i landet på just plaståtervinning (3,3 kg/invånare, rikssnittet är 5,6). I den senaste analysen av Halmstadbornas sopor så var 16% av soppåsens innehåll förpackningar av plast.

Så vad är problemet?

Om plasten inte återvinns så hamnar den i stället – i bästa fall – i soporna och bränns till fjärrvärme. Inte helt bortslösat så klart, men betydligt sämre än att tillverka nya förpackningar av plasten. Dessutom hamnar ju plasten ändå i pannan till slut, men först efter att ha slitits med hälsan 6-7 gånger. För varje kilo plast som tillverkas så går det åt två liter olja och en stor del av jordens ändliga oljeresurser används därför idag för att tillverka ny plast. Samtidigt är återvunnen plast en bristvara på marknaden. Jag träffade förra veckan en representant för en av Sveriges största livsmedelsproducenter och deras problem är helt enkelt att de inte kan få tag på så mycket återvunnen plast som de behöver. Det finns alltså många goda skäl att inte slänga plasten i soporna.

Nya insamlingsmål

År 2020 är målet att 50% av plastförpackningarna ska återvinnas. Det är en hög målsättning, men knappast omöjlig. När IVL Svenska Miljöinstitutet gjorde en undersökning av orsakerna till att vi inte sorterar plast så toppas listan av okunskap om hur mycket förpackningen måste tvättas (det räcker att skölja bort eventuella matrester). Kladdiga förpackningar eller problem att dela upp olika material var två andra viktiga orsaker. Knappast oöverstigliga hinder, alltså. Enklare förpackningar som har tydligare märkning och är lätta att skölja av borde kunna höja återvinningsgraden rejält.

Tänd fredspipan!

Ett orosmoln på himlen är emellertid den tydliga konflikt som finns inom återvinningsbranschen när det gäller förpackningar. Ansvaret för insamling ligger idag på förpackningsindustrin (FTI), men regeringen vill flytta det till kommunerna. Avfallsbranschen har ställt sig bakom regeringen, samtidigt som FTI försöker bromsa. Den här konflikten har pågått i flera år och jag som är relativt ny i branschen upplever den som förlamande. FTI vill självklart inte satsa nya resurser på en arbetsuppgift som regeringen vill ta ifrån dem och kommunerna vill inte göra någonting förrän regeringen definitivt har satt ner foten. Under tiden svävar våra osorterade plastförpackningar i ovisshet.

Den här konflikten gynnar knappast återvinningen som sådan. Tvärtom. Så när regeringens utredare Mia Torpe presenterar sitt förslag om framtidens insamlingsansvar i slutet av mars hoppas jag att intressenterna plockar fram fredspipan och gemensamt tar ansvar för att sätta ny fart på bland annat plaståtervinningen. Jag tänker åtminstone se till att vi i Halmstad gör vad som krävs.

Avslutningsvis kommer jag att tänka på Kjell igen. Han nöjde sig inte med att gorma. I stället lanserade han sitt eget varumärke på Gekås: ”Ingen jävla plastaskit”.
Det vore kanske något för oss alla att ta efter?

 

Kommentera inlägget

%d bloggare gillar detta: