Dec 12

Har jag blivit en sossezombie?

hqdefault2Men herregud, tänker jag ibland – jag håller väl inte på att bli en sossezombie? En viljelös administratör som har slutat ifrågasätta krångel och byråkrati. Som tycker det är viktigare att försvara systemen än att ifrågasätta dem.

Uttrycket sossezombie har jag lånat från komediserien Grotesco. I ett avsnitt blir en man biten av en socialdemokrat och smittad med ett ”sossevirus”. Inom kort sitter han i soffan och nickar instämmande till Göran Greider, försvarar skattesystemet och skriker ”Alla ska med”.

Och det finns dagar då jag faktiskt på allvar undrar om jag har blivit biten. Dagar då jag har kommit på mig själv med att försvara krångelsystemen som jag är satt att förvalta, i stället för att ifrågasätta dem utifrån mina egna värderingar. På byggsidan till exempel. Häromdagen diskuterade vi ett nybygge där jag fick lära mig att balkonger är okej att bygga så länge ingen får för sig att glasa in dem. För med glaset så blir balkongen plötsligt boyta och då blir boytan större än vad som är tillåtet. Därför måste lägenheterna göras mindre än möjligt – bara för att balkongerna ska kunna glasas in i framtiden. Och så är min första tanke att ”ja, det låter ju faktiskt rimligt”. Som vore det en naturlag.

Eller ta exemplet för några år sedan om de fyra frisörerna i Halmstad. De som fick betala fyrdubbel inspektionsavgift, trots att de delade lokal. Inget konstigt med det. Lagen är trots allt ganska tydlig om att varje enskild företagare ansvarar för sin verksamhet. Jag slet visserligen väldigt hårt den gången för att hitta bättre lösningar, men får samtidigt erkänna att jag utåt försvarade besluten som vi tog i Miljö- och Hälsa. Inte bara rent juridiskt, utan ur ett systemperspektiv. Uttryckte en åsikt om att det nog i huvudsak var en fråga om bristande kommunikation. Vilket säkert var korrekt. Ur ett nämndsperspektiv. Men ur ett medborgarperspektiv framstod jag nog snarare som … en sossezombie.

Jag menar – alla som jobbar politiskt med de här frågorna vet ju att det är på det viset att vi styrs av massa regler. Och vårt jobb i kommunala nämnder är att se till att lagarna följs. Men det är inte samma sak som att vi alltid måste försvara reglerna. Att vi måste agera som Krångelsveriges förlängda arm. Tvärtom!

Som moderat måste jag självklart alltid stå upp för att krångel, byråkrati och offentliga pålagor ska minska. Och när krånglet och byråkratin är inbyggt i systemen så måste jag kunna tänka två tankar samtidigt. Självklart fatta de beslut som lagen kräver, men samtidigt orka ställa mig upp och skrika: ”Det här måste vi ändra!”.

För annars finns det snart bara två sorters politiker kvar. Sossar. Och sådana som har blivit bitna av sossar.

6 kommentarer

Gå direkt till kommentarformuläret

    • pelpet on 13 december, 2015 at 12:53
    • Svara

    Det finns en sak man kan göra, och det är att göra en minimalistisk lagtolkning. Lagar, regler och förordningar är ju inte alltid glasklara, och då kan man välja att göra en tolkning som innebär så lite arbete och krångel som möjligt.

    1. Det har du helt rätt i. Tyvärr är det som kommunpolitiker ganska svårt att kontrollera i vilken grad man använder denna möjlighet. Tjänstemännen är alltid de som har djupast kunskap. Så det handlar nog framförallt om att skapa en kultur i hela organisationen som uppmuntrar en krångelfri vardag för företag och invånare. Det slår förhoppningsvis igenom hela vägen i organisationen, när riktlinjer tas fram, beslut fattas, personal rekryteras osv osv.

      Men som lokal politiker har jag självklart också ett ansvar för att ständigt leta goda exempel på annat håll och kopiera det som funkar.

    • NiM on 14 december, 2015 at 10:31
    • Svara

    Till och med ditt ifrågasättande är fast i sossezombieträsket. Tror du är omedveten hur långt bort från verkligheten du faktiskt befinner dig. Baby steps… 🙂

    1. Du kan vara tryggt förvissad om att jag befinner mig mitt i verkligheten, vilket är det normala för kommunpolitiker.
      Sedan finns det självklart olika aspekter av verkligheter att befinna sig i och olika idéer om hur dessa verkligheter bör se ut.

    • Rikard on 15 december, 2015 at 09:46
    • Svara

    Hej.

    Pang-bom-krach- mitt i nyllet!

    Skämt åsido, är inte en av dina plikter som politiker att tillse att regelverket existerar för att hjälpa och underlätta medborgarnas förehavanden, både med varandra och det offentliga?

    Regelverk blir snabbt självändamål – ditt exempel om fyrdubbel inspektionsavgift är ett sådant. Regeln att envar företagare skall betala tjänar inte medborgarna, endast sig själv och den som tar hand om avgiften.

    Jag tror ibland att man i det här landet, när man inträder i politikens helgad krets, får Parkinsons forskning som arbetsinstruktion.

    Tillåt mig ge ett eget exempel: den som är inskriven på arbetsförmedlingen skall rapportera hur många jobb den sökt med jämna mellanrum. Instruktionen för att behålla ersättningen är ‘tillräckligt många’. Hur många det är kan ingen på AF svara på. Fler än ett och färre än oändligheten, tydligen. Tack och lov att rapporteringen kan ske elektroniskt kanske man tänker. Varje sökt tjänst skall matas in separat av den sökande, även om tjänsten sökts via Af:s databas där den sökande är inloggad. Myndigheten har inte velat svara på varför detta (registrering av sökta tjänster) inte sker per automatik…

    Ännu roligare blir det när någon stackars sate försöker lämna en fysisk lista över sökta jobb: då får denna inte överlämnas till handläggare utan posterna skall manuellt föras in via handläggarens terminal och under dennes överinseende.

    Exempel två: på försäkringskassan i Malmö kunde jag 2014 observera hur två tjänstemän bevakade ett rum med skrivare, kopiatorer och liknande. Utrustningen var för medborgare som behövde lämna dokument och även behövde ha med sig original eller kopia på sagda dokument. Processen gick till på så vis att den ena handläggaren samlade in dokument från godtyckligt antal personer i kön, låste upp rummet och lämnade dessa till sin kollega, varvid dörren låstes, för att öppnas när kopieringen var klar. Sedan lämnades hela bibban papper till den förste i kön som fick söka rätt på sina handlingar (sjukintyg med diagnos exempelvis och annat sekretessbelagt material) och skicka övriga papper vidare. Vid förfrågan om varför man helt enkelt inte ställde kopiator i vid disken i entrén meddelade kontoret att det var för att förhindra okynneskopiering utförd av medborgare (‘klienter’ eller ‘kunder’), och att man därför avdelat två tjänstemän till detta.

    Inte för att du är direkt ansvarig till någon av ovanstående idioti, men så ser det ut ‘på golvet’. Jag undrar ibland hur mycket resurser det finns att spara i nedskärningar inom administration och pappersskyfflare. I en firma löser ju det problemet sig självt förr eller senare, men när bara är att tömma ladorna för att göda… tja, pappersexercis, så faller det sig nog svårt. Ofta får jag känslan att resurserna förbrukas som i en upp & nervänd pyramid, med lokaler och onödiga tjänster i den breda toppen.

    Det kanske vore något för moderaterna (begriper inte varför ni bytte till litet ‘m’): att gå till val på kraftigt reducerad och rationaliserad offentlig förvaltning.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

    1. Tack för dina kommentarer. Jag kan bara konstatera att jag är relativt ny i politiken. Jag har inte hunnit styra upp allt ännu 🙂

Kommentera inlägget

%d bloggare gillar detta: