Apr 20

Älskade, hatade Bastion

Bild från sverigesradio.se

Bild från sverigesradio.se

Bastionen. Blotta ordet framkallar de allra värsta tankar hos oss Halmstadbor. Särskilt populärt verkar det vara att spränga hela kalaset i luften. Själv lutar jag nog mer åt en grävskopa, men syftet är åtminstone detsamma.

Att något måste hända med Bastionen verkar alla vara rörande överens om. Exakt vad som ska hända råder det däremot lite delade meningar om. Och när det väl händer så kan jag lova att den enade front som vi sprängare och grävare just nu visar upp kommer att knaka rejält i fogarna. För drömmarna om ett liv efter döden för den hatade betongklumpen spretar åt alla håll. Och då har vi inte ens tagit med bevararna i tanken – de som vill behålla Bastionen, men kanske bygga något nytt inuti eller ovanpå.

Inte helt oväntat så har nu debatten om Bastionens framtida öde tagit fart igen efter att ägarna till Morfars har ansökt om tillstånd att under tio år driva en restaurang inne i Bastionen. ”Absolut nej”, svarar några av mina kollegor i politiken. ”Självklart ja”, säger andra. Själv sällar jag mig till de sistnämnda.

Är inte det lite motsägelsefullt för en grävare som jag? Visst, det kan jag väl erkänna. Men samtidigt ser jag inget fel med ta möjligheten när den kommer.
För rent krasst är det så här: det finns inga miljoner i den kommunala kassan att lägga på Bastionen. Trist, men sant. Kommunens investeringar ligger redan idag på en nivå som inte är långsiktigt hållbar. Och det var innan vi fick veta att Kattegattgymnasiet blir minst 300 miljoner dyrare än beräknat. Så diskussionen just nu handlar snarare om vad vi måste välja bort än om vad vi kan välja till. Och i konkurrens med grundskolor, förskolor, infartsleder, hamninvesteringar, äldreboende och gymnasieskolor så är det bara att konstatera att Bastionen står sig ganska slätt. Den åsikten står jag för – med eller utan restaurang.

Men hur länge ska det vara så, då? Jag vet faktiskt inte. Mitt tips är att åtminstone de närmaste fem åren blir tuffa för alla som vill investera i ”det där lilla extra”. Så alternativet vi står inför är att låta Bastionen förbli en död plats i – minst – fem år till, eller att låta den få ett nytt liv de kommande tio åren. Och som en konsekvens av detta skjuta upp ”Det Stora Projektet” några år längre än vad de flesta av oss hade hoppats på.

Jag tycker att det är en rimlig avvägning. Och vet ni vad: det kan faktiskt bli riktigt bra. Det finns absolut en möjlighet att Bastionen lyckas skapa ett helt nytt liv på egen hand. För oavsett vad man tycker om Bastionen som betongklump – när man väl står däruppe så har man en av de bästa utsikterna i Halmstad. Och med en fastställd tidshorisont på tio år – vem vet vad som ytterligare kan växa fram i området?

Jag tror emellertid inte på några mirakel. Bastionen måste förr eller senare bort. Den stora utmaningen är att bestämma vad som ska komma i stället. Det arbetet måste vi göra tillsammans. Och vi måste göra det ordentligt.
För vi vill ju inte göra om samma misstag en gång till.

Kommentera inlägget

%d bloggare gillar detta: