Sep 06

Jag vet varför.

bussEftersom chauffören har tänt läslamporna på nattbussen så är det inte särskilt mycket av omgivningarna som går att uppfatta där jag sitter – strax bakom mittdörrarna på vänster sida. Det spelar heller ingen större roll. Efter tio år som bussresenär har jag lärt mig rutten och vet att vi strax närmar oss hållplatsen i norra Haverdal där jag ska gå av.
I lurarna har jag September och jag sjunger faktiskt med lite tyst – så där som man ibland kan få för sig att göra när man har druckit ett par öl på stan med sina kollegor och inser att man är ensam passagerare kvar på bussen.

Då exploderar världen.

På Hallandstrafikens övervakningsfilm kan man se hur bältet fångar upp mig och hur jag sedan rullar ihop till en boll för att skydda huvudet. Min första absurda tanke är att bussen har blivit beskjuten. Sekunderna senare knäpper jag av mig bältet och rusar fram till föraren. Hon är chockad över förödelsen. Bussens framruta har splittrats och hon själv är täckt av glas. Dörrarna hänger på trekvart.

En bit av en lastbil sticker in genom bussens långsida.

Bussens orangea varningsblinkers skapar tillsammans med ett högt tjutande ljud från framdörren en kakafoni av sinnesintryck som gör det svårt att tänka rationellt. Men jag förstår att ingen har skjutit på oss. Att bussen helt enkelt har krockat med en stillastående lastbil på gatan.

buss2

Den här aprilnatten ligger nu ett halvår bakom mig. Jag åker fortfarande buss – ja, jag sitter faktiskt på bussen just nu. Ser alla barn och vuxna som är på väg till skola och arbete.

Många – kanske de flesta – av barnen har inte bältet på sig. Det är konstigt. Flera av dem känner jag sedan tidigare och några av dem har till och med åkt med mig i bilen till olika idrottsaktiviteter. Då är det aldrig någon som slarvar med bältet. Vem har lurat i dem att de är odödliga bara för att de åker buss?

Den fullsatta bussen far fram längs Kustvägen och jag försöker föreställa mig vad som skulle hända om olyckan inträffade nu i stället för en sen natt i april. Jag slår snabbt bort bilderna.

Inte alla bussar har bälten, men i Halmstad har alla bussar som kör i höga hastigheter på landsväg det. På dessa bussar är det lag på att använda bältet. Men lagen är egentligen av sekundär betydelse.
Det viktiga är inte att vi har en lag – utan varför.

Jag vet varför. Du vet det också. Nu är det ditt och mitt jobb att förklara det för våra barn.

1 kommentar

  1. Det var mycket intressant läsning Jonas.Du har rätt,att man känner sig för det mesta så säkert på bussen att man inte funderar på bälte,som kan rädda ditt liv om det händer det, som hände i april under Din resa.Jag reser inte så ofta med buss.I bilen har man alltid bältet på sig.Men det är mycket viktigt att hela tiden påpeka för alla, särskilt för barn som åker ofta buss,att bältet är ett måste!!!

Lämna ett svar till Krystyna Aronsson Avbryt svar

%d bloggare gillar detta: