Jun 17

En förlorad generation?

Procent

Bild från FreeDigitalPhotos.net

Ungdomsarbetslösheten har de senaste åren närmat sig 25% och är under uppsegling som ett av de stora debattämnena i svensk politik. Så ska det självklart vara.
För när arbetslösheten når så alarmerande höga nivåer så finns det ett par frågor som man helt enkelt måste ställa:

                      • Är vi på väg att förlora en hel generation?
                      • Gör regeringen ingenting åt problemet?

Jag har efter bästa förmåga försökt sätta mig in i dessa frågor. Till min hjälp har jag haft ett par rapporter vilka redovisas längst ner i detta inlägg.

Är det en förlorad generation?

Sverige har, precis som oppositionen har påpekat i en rad debatter, en ungdomsarbetslöshet på 25%. Denna andel är dessutom högre än snittet i EU, ett faktum som även det har lyfts fram av vänsterblocket. Så långt är alla överens.

Vad består då dessa 25% av? Så här skriver SCB i en nypublicerad studie om den europeiska ungdomsarbetslösheten:

En vanlig missuppfattning om hur arbetslöshetsmåttet ska tolkas är att en ungdomsarbetslöshet på cirka 25 procent innebär att var fjärde ungdom är arbetslös. Det stämmer inte.

Redan där blev det lite konstigt. Ungdomsarbetslöshet i procent är alltså inte samma sak som andelen arbetslösa ungdomar. Hur hänger det ihop?

För det första: I beräkningen av andelen arbetslösa ungdomar ingår bara drygt hälften av alla ungdomar. Den andra halvan är i huvudsak studerande (inte minst gymnasieungdomar) och räknas alltså inte ens med i underlaget. Det är ju ganska naturligt, eftersom den som går på gymnasiet inte samtidigt kan ingå i arbetskraften.

För det andra: Det finns faktiskt en grupp studerande som ingår i underlaget. Det är de som studerar och söker jobb samtidigt. De räknas som arbetslösa, vilket påverkar statistiken. Här ingår både de som pluggar fast de egentligen vill jobba och de som vill plugga, men är på jakt efter ett extrajobb.

Efter dessa förtydliganden så kvarstår 7,8% av alla Sveriges ungdomar som varken arbetar eller studerar. Denna grupp kallas i statistiken för NEET (Not in Employment, Education or Training).
Det intressanta är att 7,8% faktiskt både är lägre än EU-snittet (12,9% år 2011) och lägre än vid valet 2006 (9,3%). Att det går käpprätt åt skogen med ungdomsarbetslösheten, som man ibland kan få intrycket av, är med andra ord inte sant.

Slutsatsen blir att det alltså är långt ifrån en förlorad generation. Men det är fortfarande en stor grupp – och många av dessa ungdomar riskerar sannolikt att hamna i livslångt utanförskap om de inte fångas upp.

Gör regeringen ingenting åt problemet?

Det som är olyckligt med 25%-debatten är att man gör NEET-gruppen en otjänst när man börjar blanda ihop dem med studenter som söker extrajobb. NEET-gruppen består i stor utsträckning av ungdomar som saknar slutbetyg i grund- eller gymnasieskola. De har självklart helt andra behov av insatser än högskolestudenten som letar sommarjobb.

I debatten låter det bättre att säga 25%. Inget konstigt med det. Sådan är politiken.

Att ha denna grundkunskap om verkligheten bakom statistiken är rimligtvis helt nödvändigt när man tittar på vilka åtgärder man ska sätta in. Det är inget konstigt med det. Socialdemokraterna vet också att det är dessa 8% som är det största problemet. I den politiska debatten låter det emellertid bättre att säga 25%. Inget konstigt med det heller. Sådan är politiken.

Regeringens åtgärder bör alltså ses i skenet av vad som i första hand gynnar NEET-gruppen. Några konkreta exempel på sådana åtgärder är sänkt restaurangmoms och halverad arbetsgivaravgift för unga. Dessa reformer riktar in sig på att sänka trösklarna för de unga som står allra längst från arbetsmarknaden. Utöver det har regeringen genomfört satsningar på lärlingsplatser och beslutat om mer praktiskt inriktade gymnasieprogram för att fler av ungdomarna i NEET-gruppen ska orka ta sig igenom skolan och därmed göra dem bättre rustade för arbetsmarknaden.

Det finns säkert ytterligare exempel – både på åtgärder som har genomförts, eller på åtgärder som borde ha genomförts. Jag får motvilligt erkänna att jag inte är tillräckligt insatt i just denna aspekt av frågan.

Min huvudpoäng är hur som helst att de svarta moln som just nu målas upp på himlen riskerar att skymma det verkliga problemet. Att man genom denna mörka bild också riskerar att försätta de unga arbetslösa i en ännu starkare känsla av uppgivenhet. Och slutligen att man genom att beskriva problemet på fel sätt riskerar att fokusera på fel lösningar.

Källor:

SCB-rapport om europeisk ungdomsarbetslöshet

Ekonomifakta.se om ungdomsarbetslöshet

 

2 kommentarer

  1. Snyggt upplagd information. Du är duktig, Jonas.

    1. Tack, Sune. Jag provar mig fram.

Kommentera inlägget

%d bloggare gillar detta: